Den här tråkiga följetongen handlar om att Piteå kommun drog in Evelinas kommunikativa stöd i vardagen. Många har engagerat sig i hennes svåra situation och PT har skrivit åtskilliga artiklar.
Olika företrädare, såväl politiker som tjänstemän, har fått sägs sitt. Den rådande hållningen är att luta sig mot lagstiftning och praxis. Men Eva Börjesson Öman, förvaltningschef socialtjänsten, och Lena Enqvist, omsorgschef arbetsledning och stab socialtjänsten, är inte riktigt nöjda.
I en insändare kritiserar de PT för omfattande och ensidig rapportering samt att tidningen tagit ställning i sakfrågan. Vi pratar alltså mediedrev här. Mitt ärende är inte att diskutera den saken. Däremot väcker de höga socialtjänstchefernas inställning i sakfrågan intresse.
Kortfattat slår de fast att socialtjänsten alltid ska ta hänsyn till dels behov och dels aktuell lagstiftning. I ett direkt citat skriver de "att myndighetsutövning utgår från behov och är rättssäkert är viktigt för oss".
Landets kommuner kan luta sig mot lagstiftning och domar i ett Sverige där allt kallare vindar blåser på de redan svaga och utsatta. Så, vad bra att Piteå kommun inte verkar bryta mot några lagar.
Betydligt sämre är socialtjänstchefernas påstående att socialtjänsten alltid ska ta hänsyn till den enskildes behov. Om det där "alltid" stämde så skulle det här inte vara en fråga. Då skulle nämligen Evelina fortfarande ha tillgång till kommunikativt stöd i vardagen.
Jag tror att alla fattar vilken svår sits Evelina och andra dövblinda sitter i. Till stora delar utestängda från omvärldens intryck. Givetvis finns det många andra människor som på grund av funktionsnedsättningar eller sjukdomar är i behov av samhällets stöd i varierande grad.
För några år sedan började försämringarna när staten via försäkringskassan helt eller delvis drog in timstödet för många. Kostnaderna vältrades över på kommunerna, vars företrädare slog bakut. PT har de senaste åren skrivit om många drabbade som i de flesta fall kämpat förgäves mot en mer sträng och återhållsam tolkning av domstolar och myndigheter.
Det som i så fall återstår är att kommunen på riktigt ser den enskildes behov, exempelvis Evelinas. Inga lagar hindrar den goda viljan. Eller som det heter i den där principen som omnämns redan i Nya testamentets apostlagärningar; av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov.