Förstora, förminska, förbättra, förinta. Skönhetsindustrin har aldrig varit mer lättåtkomlig, även för oss vanliga döda. Var och varannan förstorar läpparna eller rätar ut linjer i pannan, till och med innan linjerna är där. I proaktivt syfte sägs det, bäst att börja i tid.
Det verkar som om de flesta nuförtiden är mer öppna med att de lyfter det ena och förstorar det andra. En del av mig kan välkomna transparensen. Det finns nämligen inget som är så tröttsamt som det naturligt vackra idealet. Det är en av vår tids stora lögner att en naturlig look inte kräver sitt jobb, som om vi kvinnor bara har vaknat, tagit på oss första bästa klädesplagg och gått genom dörren för att möta världen. Så är det inte för merparten av oss, det tar tid och kostar pengar att försöka se ut som om man inte har gjort något alls med sitt utseende. Inte minst är den blomstrande skönhetsindustrin ett bevis på det, så varför inte spela med öppna kort och sluta upprätthålla lögnen?
Å andra sidan – ju öppnare vi är, desto mer normaliseras skönhetsingrepp. Nu finns ju till och med förfester där kvinnor tillsammans sprutar in medel i sina kroppar innan de går ut på krogen. Botoxparty, jag ska på botoxparty ikväll. Jo, så sa en kollega till mig. Som om det inte är ett ingrepp mot kroppen utan istället något som man unnar sig lite titt som tätt, likt ett glas cava på fredagen. Och som om det inte kostar en massa pengar, som hade kunnat investerats i annat. Pensionen till exempel, som vi ju alla vet att kvinnor på det stora hela får mindre av, än män.
Är det osolidariskt att berätta om de skönhetsingrepp man har gjort? Vanligtvis tror jag inte på att skuldbelägga individer utan jag vill snarare fokusera på att förändra strukturer, som vi alla är mer eller mindre slavar under. Men vilka strukturer befästs och påverkar våra döttrar när vi skönhetsopererar oss, eller förlåt, ”fixar” våra utseenden? Vem bär ansvaret för ringarna på vattnet?
Jag har inget bra svar men kan inte sluta tänka på att det i slutändan är ett privilegium att inte vilja eller känna behov av att förändra något med sin kropp. Att få kunna vakna på morgonen och tio minuter senare möta världen, det är få förunnat. Eller män förunnat, kanske. Men glöm aldrig att det som är mänskligt skapat, som att kvinnor får mindre i pension och i större utsträckning krävs vara vackra, alltid går att förändra.