Rosa finanstidningen toppar inte sällan förstasidan med en människa som utstrålar förtvivlan. Ekonomisk förtvivlan. Sitter med huvudet nedböjt och gömmer sitt härjade ansikte i händerna.
Det är inte fattigpensionären. Det är inte den utförsäkrade, ont-i-hela-kroppen undersköterskan. Det är inte småbarnsmamman som redan den femtonde ser botten på bankkontot. Det är inte tiggaren utanför Systembolaget.
Nej, det är en välkammad man i mörk kostym, vit skjorta och slips som sitter där och lider med fejan dold i välvårdade händer. Ingen skit under naglarna här inte. Den finns möjligen någon annanstans. “Bakom varje större förmögenhet ligger ett brott”, sa författaren Honoré de Balzac på 1700-talet. Sedan dess har det förstås blivit mycket bättre. Eller hur det nu var.
Den senaste bilden av plågad man illustrerar att världens femhundra rikaste haft ett jäkla tufft år. Tillsamman har de (fram med luktsaltet) förlorat 4 584 miljarder kronor! Poff bara. Borta. Att det bara går! Ska vi kanske ordna soppkök?, undras i en kommentar till artikeln. Troligtvis inte nödvändigt. Det är bara värdet på aktierna som tillfälligt åkt ner några våningar. Dessutom har krösusklubben drygt 42 000 miljarder kvar att köpa soppa för och fixa katedralen i Notre Dame så att Frankrikes fattigpensionärer har någonstans att gå och böna om ett bättre liv, om inte annat så efter detta. Samma tidning varnar de högavlönade för att livet som pensionär kan bli rena skräckupplevelsen. En erfarenhet många gjort utan att någonsin haft hög lön.
En annan, som snart betalat av livets annuitetslån och inte ens är med i Postkodmiljonären, har inte mycket att hoppas på i förmögenhetsbranschen. Om jag åtminstone vore riksdagsledamot kunde jag förstärka kassan med bidrag för dubbelt boende. Skriven i Piteå men hyr brorsans förråd i Täby för övernattning och det kostar skjortan. Eller bo i Piteå men vara skriven i en koja i skogen för att vara nära djuren och naturen som är mina uppdragsgivare.
Flera borgerliga riksdagspolitiker kör den här varianten. Moderaternas näst högsta höns, Elisabeth Svantesson, har bott i en sommarstuga och fått bidrag för det. Säkert behövligt. Dragigt och dant som det kan vara i dylika bostäder. Centerns Eskil Erlandsson var (är?) skriven hos mamma, men övernattar hos hustrun och fått bidrag för det och fyra barn.
Man förstår att de här politikerna tvingats begå våld på sig själva. Att dränera statskassan på bidrag är just det man samtidigt bekämpar med näbbar och klor, ty skatten behövs till annat och bidrag kan få folk att slöa till. Vanligt folk. Alltså. Med låg moral.
Till sist ett tips från brittiska forskare: Bästa sättet att få hög lön och vägen till det goda livet är att välja rika föräldrar och rätt skola. Att man inte tänkte på det.