Äntligen - nu har fisket kommit igång
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag blir nämligen rastlös av att stå på samma ställe för länge och vill helst röra mig mycket, extremt mycket. Nu handlar det inte enbart om att jag är en otålig själ utan också om att det är ett effektivt sätt att fiska. Generellt står allt för många, allt för stilla och fiskar på samma ställe alldeles för länge. Nu är det viktiga inte att röra sig hela tiden, utan att låta vattnet vila. Speciellt när det gäller stor öring, brukar den hugga redan efter några kast, om den är på det humöret. Är öringen sen inte på hugget, brukar det inte spela någon roll om du står och kastar i 24 timmar i sträck - det enda du gör med ditt envetna kastande är att störa den, så att den garanterat inte hugger.
Så här långt har det inte blivit så mycket fiske. Det obligatoriska idfisket har förstås avverkats, vilket alltid är trevligt. Efter det gick all min tid åt till att måla hus, garage och ladugård, så fisket fisk har helt enkelt fått vänta. I förra veckan var dock jag och Mr Tornedalen upp till stugan i Arjeplog för att fiska och umgås. Som väntat var det i princip ingen öring i Bjekkasströmmarna, men däremot gott om harr. Och en del i riktigt fin storlek. Lyckades dock lura en öring till hugg sista kvällen. En fin bit på cirka ett kilo som högg på den egenkomponerade Countrybob - en suverän fluga för stor öring och harr.
Jag är numera också ägare av en flytring, vilket gör sommarens fiske extra intressant. Det ska bli spännande att se hur det fungerar att fiske från en "badring", och om det överhuvudtaget är någonting för mig. Till att börja med handlar det om att lära sig hantera farkosten. Under premiärturen i förra veckan gick det inte helt felfritt. Visst, jag kom mig högt upp i strömmen, men däremot vara det här med att styra flytringen under fiskets gång inte alltid det lättaste. Ibland fick ringen liksom eget liv och styrde och ställe lite hur den ville med mig - man skulle kunna säga att kasten blev tvära och for lite hit och dit. Men som sagt, det var premiärturen och den gjordes i strömmande vatten. I fortsättningen ska jag öva under något lugnare förhållanden, främst i sjöar, för att i höst kunna behärska flyringen till fullo även i strömmande vatten och därmed komma åt några av de stora öringarna som är omöjliga att nå från land. Det skulle även vara roligt att testa ringen i någon rödinsjö för att se om det överhuvudtaget är möjligt att komma i närheten av dessa skygga fiskar.
Jag avslutar denna krönika med ge tips på en fluga som bör finnas i varje flugfiskares ask. Det handlar om en riktig klassiker som har tusentals fiskar på sitt samvete - nämligen harörenymfen med guldskalle. En suverän fluga för både ström och sjö och som du kan fånga öring, röding, harr, sik, id med - ja, de flesta fiskar, stora som små, hugger på denna nymf. Glöm inte att variera storleken på flugorna - det kan vara avgörande.
Skitfiske på er!