Min fördom var att förskolan var någon form av leksaks- och reflexvästfylld förvaring av barn, snor och galonbyxor. Snart ett decennium senare av förskolelämningar inser jag hur fel jag hade. Min beundran för personalen har vuxit år efter år. När jag nu på morgnarna lämnar den yngsta, Berra, till Ellen, Maria och Anneli på Biets förskola så känner jag en sån tacksamhet. Dom utbildar, tröstar, lär, leker, fostrar och bryr sig om våra barn. Dom är helt otroliga, och det är så himla fint. Tack!
Jag är inte politiker. Har inte pluggat statsvetenskap. Jag är från Blåsmark, så måste därför få tänka en stund.
Om jag i min privatekonomi ska spara 1 procent under 2024 så kommer jag inte spara in 1 procent på kaffet, 1 procent på duschlängden, 1 procent på elen, 1 procent på gräsklippningen, 1 procent på maten och 1 procent på träningsutgifter. Ja, ni fattar. Den metoden kallas osthyvelsprincipen, och gissar att det beror på att ingen ska märka att en ostskiva försvunnit. Som en kvällsmacka i smyg.
Att spara lika på alla mina utgifter är för det första en riktigt tråkig livsåskådning, för det andra administrativt energikrävande, och för det tredje tar ju osten slut till slut. Istället borde jag spara in 30 procent på snuset och öka min träningsbudget med 10 procent. Det skulle både spara pengar och få mig att må bättre.
Kommunal verksamhet är sannolikt mycket mer komplex än en blåsmarkare även om jag genom åren träffat ett par riktigt komplexa blåsmarkare.
Gillar ju näringsliv och företagande, men ser mycket hellre att näringslivschefen Nicklas (Förlåt Nicklas) tvingas spara in 30 procent på sin budget och att Strömbackaskolan får utökad budget med ett par miljoner. Gå inte i taket nu, det är bara ett exempel.
Men om vi blåsmarkstänker exemplet lite till så kanske det är så att företagen på orten skulle gilla att det fanns bra utbildningar? Kanske vore det kanon om Piteå var kända för Sveriges bästa skola? Kanske hade industrin gillat att vi behöll praktiska program på Strömbacka? Kanske ökade framtida skatteintäkter?
Med en budget kan man peka ut en riktning om vad man vill göra. En osthyvlad spara-1-procent-budget är politiskt rätt safe. Rättvis skulle det gå att argumentera för. Men i mitt huvud saknar den riktning, ambition och vilja.
Å det enda jag egentligen vill är att Anneli, Ellen, Maria och alla andra som gör ett superjobb i våra skolor och förskolor ska slippa spara mer.
Det kommer vi tjäna på.