Den nye överläkaren på sjukhusets kirurgavdelning var munter till sinnes när han intervjuades av undertecknad. Lycklig över att ha hamnat i Piteå och Norrbotten, en landsända bebodd av ett härdat folk som inte likt stockholmarna sprang till doktorn med allehanda diffusa krämpor. Omöjliga att diagnostisera.
I norr hade människorna den förnämliga traditionen att vänta med läkarbesök till dess sjukdomen antingen gått över, tagit död på dem (Spaltens anm.) eller åtminstone tagit sig så pass att det gick att ställa diagnos.
Att denna inställning hos folket i Pite älvdal mer berodde på avstånd till doktorn än något specifikt karaktärsdrag, sa jag inget om.
Inte bara doktorn utan även patienten har glädje (hur kul det nu är) av att åkomman ifråga kan diagnostiseras och helst också behandlas och botas.
Till den sorten hör inte yrsel. Den kan tame klån bero på hundraelva olika störningar i den kropp du tilldelats. Själv har jag fått sex olika möjliga och mindre möjliga diagnoser (eller snarare gissningar) av lika många läkare plus ytterligare två diagnoser av målaren och snickaren som i den här tiden fixade ena husgaveln på mitt hus.
Hantverkarnas vetenskap var evidensbaserad (självupplevd). Snickaren visste tvärsäkert att det var blodtrycksfall medan målaren såg omisskännliga drag av blodsockerfall och gav mig en kexchokladkaka (enda behandling jag fått) att fördela under dagen och på så sätt hålla en jämn blodsockernivå. Något han lärt sig under långa pass i älgskogen. Det finns många sorters universitet.
Nå väl. Än sker under. En av mina väninnor, Gud ske pris för dem, drabbades av så svår yrsel att hon inte kunde stå på benen. Det blev akuten som mötte upp med rullstol för vidare färd till doktorn som gjorde en noggrann undersökning för att utesluta stroke eller annat otrevligt.
“Till sist såg han mig i ögonen och sa;nu vet jag vad du har, du har kristallsjukan och jag ska göra dig frisk”, berättar väninnan. Och så gjorde han det. Med hjälp av två assisterande. Vände och vred på hennes huvud och lät henne falla handlöst baklänges. Till sist var alla kristallerna hemma igen, yrseln borta och doktorn sa att nu kan du stiga upp och gå hem. Hon som kommit in i rullstol för att benen inte bar, klev ner från bädden och gick. Simsalabim.
Tänkte direkt på berättelsen om Jesus som gav en svårt sjuk hälsan tillbaka och sa; ta din bädd och gå. Kanske var det inte ett mirakel. Kanske var Jesus bekant med kristallsjukan.