Jag tror knappast jag är ensam om att behöva intala mig själv det här några gånger. När jag kommer hem på kvällarna sneglar jag ändå lite försiktigt mot min skolväska för att verkligen försäkra mig om att den är tom. Helt plötslig är alla måsten borta. Vad är det nu jag ska ägna kvällen åt? Det känns som att jag ändå lyckas stressa upp mig över det faktum att jag inte har något att behöva göra.
Skolavslutningen kommer så plötsligt att vi ej kan smälta det faktum att ”vi är klara”. Så ta nu ett djupt andetag. Skolan är slut.