Du är inte äldre än du känner dig, säger de småförståndiga. Avsikten är att du inte ska oroa dig. För döden. Förresten; döden är utrotad. Som ord. Framförallt i barnböcker säger de granskande. Skulle någon olyckligtvis drabbas av det onämnbara tillståndet heter det “Gått bort. Sjunger med änglarna. Somnat in”.
Barnen tar dig på orden.”Farmor har somnat in". Jaha, men då vaknar hon ju snart, tänker lilla Berta. Men farmor gör inte det. Undra på att lilla Berta och alla andra lurade barn inte vill gå och lägga sig. Sova? Neeejj! Neeejj! Vill inte! För tänk om det går som för farmor.
Tron på tomten försvann julen 1952, tron på Gud är som den är, men värre ändå är att jag tappat tron på åldersforskaren och professorn Ingmar Skoog och det där att människan genomgått någon genetisk upprustning. Föryngrats. Flera decennier. Sorry, det där är bara fernissa som lätt krackelerar vid flunsa och feber och på tredje dagen möter du ditt rätta jag i spegeln. En ynklig figur, medlem i riskgrupp 1 (man riktigt ser varningslamporna blinka) med extra allt vad vaccin gives.
Givetvis fanns det “unga”gamla och “gamla” unga också förr i tiden, men forskningsunderlaget var litet och forskarna få och de som fanns var fullt upptagna med att täppa till käften på andra forskare som påstod att jorden var rund och snurrade runt solen.
Dagens forskare har ett helt annat utbud av forskningsobjekt som laddats med Kåvepenin, andra livräddande medikamenter och bättre mat.
Ändå finns det överstepräster som försöker skrämma oss att äta stenålderskost för den var bevisligen nyttig, visar analys av uppgrävda benrester. Benbitarnas ägare hade dött friska. Vad forskarna missar är att människorna på stenåldern dog unga, ihjälslagna och dödade i kamp med vilda djur och mänskliga fiender. Det var inte käket som gjorde att de dog friska, de hann helt enkelt inte bli gamla och sjuka. Tänk vad man kan komma på när dammsugaren gör jobbet och hjärnan har frigång.
Till saken. Enligt Skoog är jag femtionio. Men jag känner mig inte alls som de femtionio jag minns. Inte ens som sextionio. Jag känner mig gammal. Ännu ett ord som inte längre finns. Avgick tillsammans med döden. Ingmar Skoog kan ha rätt om släktets föryngring, men tro inte att de där extraåren går spårlöst förbi. För att citera en bekants bekant; Du ska få känna vilken skillnad det är mellan nitti och nittisex. En erfarenhet att se fram emot.
Glad midsommar!