Denna krönika skrivs i händelse av TV4 Nyheternas intervju, eller snarare förhör, av Gustav Fridolin förra torsdagen.
Oberoende av vad en tycker om miljöpartiets medlemmars uppförande på sistone är det barnsligt och pinsamt att som reporter bjuda in en partiledare som tror att denne ska få chans att ta avstånd ifrån och även förklara hur hen ser på situationen, bara för att sedan köra över personen helt.
Avbryta alla svar, sammanfatta felaktigt och hela tiden leta konflikterna. Till och med Malala skulle verka grym och oresonlig i en sådan intervju.
Journalister äger inte sanningen, och sanningen är ofta mer nyanserad än längden på en rubrik.
Jag tror att när det letas efter sensationella nyheter så underskattas läsarnas och tittarnas förmåga att ta till sig mångfacetterade budskap. Människor idag är vana vid snabba budskap och ett konstant nyhetsflöde, men det betyder inte att journalistiken ska komprimeras tills det att det inte längre finns plats för journalistik i arbetet.
Det måste finnas en tillit till folkets intellekt och förmåga att förstå den komplicerade verkligheten.
Börjar de som har möjlighet att göra sina röster hörda i media att leka gud och döma situationer efter vad som säljer bäst tror jag att samhället i längden får ett hårdare klimat, utan vilja att förstå varandra. Jag vill hellre se längre och utredande artiklar än skandalösa rubriker på telefonen. Hellre en mediekultur där målet är att presentera relevant fakta ur olika perspektiv än en där målet är att styra åsikter.
Själv har jag ingen erfarenhet av att intervjua partiledare, men jag har erfarenhet av att sitta framför tv:n och som tittare, konsument, vanligt folk, bli obekväm av hur reportern vrider och vänder på alla ord som om hen inte förstår vanlig svenska.
Vi är människor. Vi felar. Som offentlig person måste en politiker absolut vara mer försiktig än vad som krävs av andra, men om personen i fråga inte ens får avsluta sina meningar är det svårt, om inte omöjligt, att låta korrekt.
Politikens talespersoner som har jobbat länge på att bygga upp ett språk som ska förmedla tankar på ett lättillgängligt sätt kanske också ska få utrymmet att göra det, och tror en journalist att det ska gå att svara ”ja” och ”nej” på alla frågor har hen nog inte gjort en särskilt kompetent omvärldsanalys. Mediedrev som slutar med avsked av kompetenta politiker (syftar inte på Kaplan, men kanske Mona Sahlin) är en skam för journalistyrket.
Sluta leta konflikten och leta sanningen istället.