Okej, sanningen är att jag fortfarande har dem på mig, men jag har liksom knäppt upp gylfen eftersom det är en miljon gånger skönare.
Det kan verka banalt och lite skumt, men jag tror inte att jag är ensam om att bli frustrerad över småsaker när stressen smyger sig på. Kanske datorskärmens ljusstyrka är en personlig irritationsfaktor för mig, men att tålamodet tryter när saker tjorvar är nog något många kan känna igen sig i.
Vad jag reflekterat över är att det kanske inte är oss det är fel på. Rent biologiskt, och utan att göra anspråk på att egentligen kunna särskilt mycket om kroppen, så är vi människor inte särskilt effektiva.
Och ja, nu menar jag effektiva som när man pratar om motorer eller apparater.
Vi sover bort nästan en tredjedel av våra liv, och vi kräver ständiga pauser för att få i oss näring, tänka efter och ta toapauser. Det är inte meningen att vi ska vara produktiva tjugofyra timmar om dygnet. Vilket vi samtidigt kräver. Av oss själva och av andra.
Minuten efter att jag klivit upp på morgonen börjar tankarna snurra om saker jag kunnat göra bättre, snabbare, mer effektivt.
Jag borde absolut gått upp en halvtimme tidigare, jag borde verkligen kollat igenom läxan som ska redovisas idag, och egentligen så skulle jag nog lagt mer tid på att hitta respektabla kläder och att borsta mitt hår sådär lite anständigt.
Jag vill så gärna använda mitt mänskliga behov av sömn som ursäkt för att jag inte gick upp tidigare, och i sin tur den ursäkten som förklaring till att jag inte hann kolla igenom läxan och borsta håret, men om jag ska vara helt ärlig funkar inte det.
För jag är inte effektiv, och jag hade förmodligen inte tagit vara på den där extra halvtimmen på ett intelligent och produktivt sätt. Istället hade jag mest troligt dykt upp på skolan med nymålade naglar, en välsköljd frukt i väskan och rätt glad och nöjd eftersom jag tidigare den morgonen lärt mig hur man spelar en skala i C-dur på munspel.
Men jag har inte gett upp! Varje morgon, varje eftermiddag och varje kväll börjar jag om. Jag bestämmer att ”Nu! Nu ska jag vara produktiv och få saker gjorda!”, och det funkar! Ett tag. Sen kommer jag på mig själv med att ligga på mage på mattan och fundera på universum.
Det kanske är så det måste vara. Kanske är det mitt sätt att vila i nuet och slappna av.
Som sagt, vi människor är inte särskilt effektiva.