Det kom som en våg i högstadiet. Plötsligt var det så himla viktigt att alltid tacka ja till saker. Dödsviktigt. I sjuan ändrade jag bakgrundsbilderna på min Iphone till ”Ta varje chans, glöm alla rädslor”, skrivet på engelska och försökte leva efter det. Inom mig fanns rädslan för att inte få det där typiska tonårslivet man bara ska ha, enligt mig. Ni vet att få kalla någon sin, dansa i en främlings vardagsrum fyllt av musik och tonåringar. Pussa någon i en hel timma, vara ute hela nätter, leva för ett tjejgäng man inte kan klara sig utan, hänga med äldre killar i typ nionde klass.
.
FOMO är en förkortning för fear of missing out, på svenska en rädsla för att missa saker. Saker som en resa du inte åker på, eller en resa du åker på och saker du i sin tur missar hemma. Eller en helt enkel jobbförfrågan. Precis vad som helst.
.
Tonåring, tolvåring eller trettioåring – jag tror vi alla känner av FOMO mer eller mindre. Kanske inte varenda dag, men någon gång. Jag känner det än ibland. Ni vet när ångesten kommer för att man tackat nej till saker som man trodde kanske löjligt nog skulle förändra ens liv på en sekund? Potentiella saker till potentiella sidoliv med en helt ny historia som du aldrig får uppleva, för att du sa nej.
.
Till slut blir det bara ja. Det blir ja efter ja efter ja. Men allt nickande hjälper inte, för när du väljer ett alternativ missar du resten av alternativen. Du kan aldrig vinna.
Det är inte sunt att tacka ja till nio av tio erbjudanden. Precis som barndomsfiguren Alfons Åberg, säger ”Om man alltid har roligt så märker man inte att man har roligt, därför måste man också ha tråkigt ibland”. Men har jag tid att ha tråkigt? När dagen är slut, hade jag tid att slösa bort en hel kväll på att sitta stilla i en soffa och inte uppleva det jag kunde uppleva någon annanstans? Var det värt det?
.
Om än jag vid sjunde klass bitit mig fast vid citatet ”Ta varje chans, glöm alla rädslor”, så stämde inte det. Nu vet jag att det inte handlar om att glömma någon rädsla, det handlar om att ta chanser för att man vill och för att det är kul. Vi ska besegra våra rädslor, men att aldrig säga nej är inte att besegra någon rädsla – det är att leva i en. Och vi får inte låta rädsla styra våra handlingar. Aldrig.
.
Vi vet alla hur det går när ren och skär rädsla styr. Länder går under. Barn gråter. Politik förfaller. Hjärtan helas aldrig. Drömmar krossas. Du orkar inte.
.
Till alla er som känner igen er: lova mig att andas mycket mer än ni tidigare gjort. I år ska jag ha superkul, tacka ja men kanske inte alltid (nej, inte alltid) och gå på ännu mer yin yoga. Perfekt grej, då både gör du något och tar det helt lugnt.