Vikberg känner sig påhoppad
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Då kan man onekligen undra över hur dåvarande landstingspolitikerna Erik Jonsson, Ulla V Holmström, Marita Björkman med flera upplevde LV:s skri-
verier vid valet 2002?
Valet kom att handla om Piteå älvdals sjukhus. De flesta insändare som LV skrev var en anklagelse om inkompetens hos sina partikamrater och att LV satt inne med svaret.
Hon var för övrigt den ende av kandidaterna som ägnade sig åt den här formen av agitation.
LENA VIKBERG är utsatt för äldre herrars försök att tystas, hon syftar då förmodligen på äldre herrar i partiet, som försökte förmå LV att dämpa sin kritik av sina partikamrater. Naturligtvis utan framgång.
Att förknippa undertecknad med "kvinnor tige i församlingen" är så urdumt att det inte kräver någon kommentar.
Så till kyrkan: Om man skriver citat: Som ansvarig chef för ekonomi, personal, fastighet med mera pratar man inte om sin yrkeskårs professionalitet utan om sin egen person.
Jag måste återkomma till ännu ett citat: LV skriver, resultatet av den genomförda översynen visar att varken i dagsläget eller för de närmaste åren på något behov av varken samverkan eller av sammanslagningen till en församling.
DET ÄR detta ställningstagande som jag tycker kräver respekt från de andra församlingarna. Naturligtvis förstår jag att inte kyrkofullmäktige har gett sin kyrkokamrer delegation att ställa krav på andra församlingar, det är en självpåtagen roll av LV.
Jag avslutar nu den här insändardebatten med att nämna att redan vid tidigt 90-tal tog dåvarande kyrkokamreren i Piteå landsförsamling Irma Berggren (med bistånd av undertecknad) initiativ till diskussioner om ett närmare samarbete mellan församlingarna.
Vi insåg att ett närmande måste komma, oavsett om vi önskade det eller inte, på grund av de ekonomiska betingelser som fanns i kulisserna.
Diskussionerna självdog.