Varje år, varje dag är det nog någon som går ur det som en gång var inräknat som statligt ägo, den så kallade Svenska kyrkan.
Varför kan man fråga sig? Landet blir mer och mer sekulariserat för varje år.
År 2000 då hände nått, då ville inte staten stå bakom landets tro? Staten och kyrkan bestämde då att gå skilda vägar.
Det som då hände var att staten inte längre står bakom kyrkan som delägare utan det är två skilda. Efter 16 år frånskild från staten kämpar kyrkan/kyrkor med att finnas kvar. Medlemmar flyr, kyrkan och olika organisationer/fackförbund granskas av pressen och allt efter som skandaler kommer flyr allt fler och vill behålla sina pengar.
Många kanske tänker att just kyrkan finns ändå kvar. Men gör den de om 10 år?
Tänk om vi kunde bestämma om våra övriga skattepengar att vi ska gå ur Kommunen och då sparar vi kommunpengarna till något annat som vi behöver. Ja då blir vår kommun lidande. Vi betalar ju till allt annat i landet. Kyrkor bevaras och sköts av kyrkan.
Jag är stolt medlem av Svenska kyrkan. Tänk vad du går miste om när du inte är med och bidrar till en historia som bevaras tack varje medlemsavgift. Samt till människor som behöver en extra vän i vardagen, där det inte kostar något för den personen att träffa en vän, präst, diakon med mera att tala med om liv, tro och det djupaste av allt som finns i hjärtat.
Vilken Gud tror du på. Behöver man tro på Gud?
Vad jag vet, behöver man inte tro på gud, för att vara medlem eller aktiv i Svenska kyrkan.
Det som räknas är trevliga gemenskaps stunder som förgyller livet. Livet är en skatt. Skatten och gåtan finner man i naturen och kyrkans djupaste. Det är ju tack vare kyrkan vi har helgdagar som Jul och påsk. En tanke!