Svårgreppad politik
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag har ofta undrat över varför jag faktiskt ogillar socialdemokratin som företeelse så mycket som jag faktiskt gör trots att jag är född i en socialdemokratisk arbetarfamilj, men jag har faktiskt inget riktigt bra svar.
Visserligen ogillar jag den politik som alliansen står för men man vet på något sätt ändock var man har dem. Socialdemokratin däremot är på något sätt slipprigt som man inte riktigt får grepp på. Det kan ha någonting att göra med att man inte följer sitt partiprogram, att man kallar sig för någonting man absolut inte är (socialister) eller har varit på mycket lång tid.
Att man strävar efter att få makt, oavsett vilka metoder man använder för att komma dit. Att man är ett parti där partilinjen gäller oavsett vad du än tycker. Om man säger att du skall vandra ut i havet så vandrar du ut i havet. När man inte får som man vill då kallar man meningsmotståndare för populister eller opportunister eller pragmatiker eller att man använder retorik utan att den som säger det egentligen har någon aning om vad orden betyder eller hur de skall användas.
Men det som retar mig mest är att man alltid har trott att vänsterpartiet är någon form av minoritetsparti inom socialdemokratin som alltid förväntas rösta med och stödja sossarna, och när vi inte gör det då får vi ofta höra orden som jag tidigare nämnde. Och slutligen att så många människor ändock röstar på detta maktfullkomliga elitiska parti är för mig en fullständig gåta, men människan är ju som sagt en besynnerlig varelse.
Nu har jag fått gnälla av mig så nu känns det bättre.