Skolan har blivit sämre
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag hade hoppats att de larmrapporter om elevernas bristande ämneskunskaper som duggat tätt under de senaste åren skulle leda till en intensiv debatt om skolfrågor. Tyvärr tycks den flod av undersökningar som pekar på att vi i internationella jämförelser halkar allt längre från kunskapstoppen, framför allt när det gäller kunskaper i matematik och naturvetenskap.
MITT INTRESSE för skolfrågor förde mig för några dagar sedan in på barn och utbildningsnämndens hemsida. Där redogör våra tre grundskolechefer var och en för sina visioner för grundskolan i Piteå Kommun. I två av dessa visioner nämns över huvudtaget inte ordet kunskaper. I den tredje uttrycks vikten av goda ämneskunskaper, dock inte som ett mål utan som ett medel för att skapa god självkänsla.
Om det inte hade varit för att jag följt skolans utveckling relativt väl under de senaste tjugo åren hade jag tagit skrivningarna som ett förbiseende eller en tankevurpa. Nu gör jag inte det. Istället ser jag det som en del av ett tydligt mönster som skapat den svenska skolan. Jag förvånas inte heller över de undersökningar som pekar på allt sämre ämneskunskaper.
DET GODA som jag fann på hemsidan var en ambitiös inbjudan till diskussion om den framtida barn- och utbildningsplanen. Jag hoppas att inbjudna näringslivsföreträdare, allmänheten och politiker möts av en organisation med självförtroende, en organisation som faktiskt vågar ta bladet från munnen och säga det jag tror att alla vill höra: "Goda ämneskunskaper är faktiskt ett av skolans absolut främsta mål. Det kommer med all önskvärd tydlighet att framgå av den nya barn- och utbildningsplanen. Från detta viker vi inte en tum. Vad gäller övrigt innehåll är vi beredda att ta till oss era synpunkter och önskemål".