Regeringsbildningen
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Nu har vi fått en ny regering och vi kommer att färdas in i mörkret från den ljusa och socialistiska välfärdsstat som vi har haft under sossarnas ledning enligt svaret på min förra insändare, det blir till att småle eftersom jag inte känner igen mig.
MENAS DET med en välfärdsstat á la sossar att folk inte har råd att gå till tandläkaren på grund av att man tagit bort tandvårdsförsäkringen, menas det med välfärdsstat att gamlingar dör i sin egen avföring för att det finns för lite resurser.
Menas det med välfärdsstat att vi har senildementa i hemmet trots att de inte har några anhöriga.
Det finns ett otal andra saker som har försämrats de sista åren i den ideala socialistiska välfärdsstaten.
Detta har faktiskt sossarna lyckats med fram till dags dato. Däremot vad som sker i försämringar när det gäller välfärden efter i dag det kan ni skylla på allianspartierna.
Samtidigt kan man ju undra varför denna ideala stat inte hade infört 100 procent ersättning vid arbetslöshet och 100 procent i sjukersättningen eller beror den 80 procentiga ersättningen när det gäller sjukkassa och a-kassa samt den tidsbegränsade ersättningen vid a-kassa, att ni inte litade på medborgarna i denna ideala välfärdsstat.
FÖR DET var väl inte så att folk både jobbade och hade sjukersättning samtidigt eller hade ersättning från a-kassa hellre än jobbade i något tråkigt sju till fyra jobb.
Och sedan upphäver ju Persson som vanligt sin ljuva stämma och säger att för att moderaterna har elva ministerposter så har vi en enparti stat, menar han möjligen á la Sovjetunionen.
När han själv haft makten i så många år tillsammans med vänsterpartiet och miljöpartiet då har det förmodligen varit den välsignade socialistiska välfärdsstaten som vi pratar om.