Polisen spanar efter alla laservarnare

Piteå2006-04-18 00:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
 Läste i PT att polisen beslagtagit en laservarnare i en bil i Arjeplog. Har också hört att polisen i Piteå har åkt runt på vissa parkeringar och spanat efter laservarnare och bötfällt bilägarna. I Arjeplog gick det så långt att åklagare inkopplades så att polisen fick göra husrannsakan. Har samtidigt hört från flera håll att inbrott i hus, hem och bilar ofta avskrivs och aldrig utreds, resurser saknas! Resurser finns tydligen att koppla in åklagare för husrannsakan för att polisen skymtat något som kan vara en laservarnare, tydligen ett mycket allvarligt brott?



ÄR DET så här polisen ska arbeta, innehav av laservarnare är tydligen ett högprioriterat brott, att utreda villainbrott ett mycket lågprioriterat. Vem är farligare för samhället inbrottstjuven eller bilägaren som har en laservarnare? I polisens ögon är det tydligen bilägaren, vad allmänheten tycker behöver jag knappast säga. Eller kan det vara så här, bötfälla en bilist ger pengar till statskassan, utreda inbrott ger bara minus i kassan. Arbetar polisen kanske efter denna teori?

e Den polisman som beslagtog laservarnaren i Arjeplog hade själv inte befogenhet att fatta beslut om husrannsakan i den aktuella bilen. Han kontaktade därför vakthavande befäl som beslutade att åtgärden skulle genomföras. Förfarandet är helt enligt rutinerna och kan knappast anses som ett slöseri med resurser eftersom detta åligger vakthavande befäl.



RIKSDAGENS BESLUT om nollvisionen betyder att en stor del av polisens trafikövervakning inriktar sig på tre saker, nämligen; få ned hastigheterna, öka bilbältesanvändningen samt att minska rattfylleriet. En laservarnares enda funktion är att ge bilföraren ökade möjligheter att oupptäckt kunna köra för fort. Enligt Vägverket skulle minst 100 människoliv sparas årligen i Sverige om alla höll hastighetsgränserna. Polisens beslag av laservarnare anser jag därför ligga väl i linje med de beslut som riksdagen tagit. Det är inte heller så att polisens trafiksäkerhetsarbete står i något motsatsförhållande till andra arbetsuppgifter vi har, exempelvis att utreda tillgreppsbrott.



SLUTLIGEN VILL jag inte spekulera i om det är inbrottstjuven eller den notoriske fortköraren som är farligare eller dyrare för medborgarna och samhället. Jag kan bara konstatera att hastighetsrelaterade olyckor åsamkar avsevärt lidande för enskilda och deras familjer samt oerhört höga kostnaderna för samhället.

Kenneth Lundqvist

Läs mer om