Plötslig helomvändning
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Varför vill allmänningen som nu även stöds av SCA till varje pris slutavverka (läs, kalhugga och markbereda) 200 hektar på ön?
Den aktuella skogen skulle ju lämpa sig ypperligt för kontinuitetsskogsbruk enligt professor Mats Hagner som informerat er därom efter att själv ha besökt ön.
Istället för att lyssna på lokalbefolkningen har allmänningen vänt sig till storebror SCA som själv är storägare i allmänningen.
Samma SCA som bara för ett par veckor sedan samman med Sveaskog sade ja till kalhyggesfritt skogsbruk på Storön, men som nu plötsligt gjort en helomvändning och bytt sida. Varför? Sveaskog har ju inte gjort det, utan håller fast vid sitt beslut. Kent Björk, Arjeplogs allmännings skogsförvaltare ifrågasätter protestlistan mot avverkningen.
Den taktiken är alla som arbetar för naturvård vana vid, liksom att själva bli ifrågasatta. Det har jag lång, personlig erfarenhet av, liksom av påståendet att det inte är skogsbruket det är fel på, utan på kritikern, en enskild person. Taktiken är välkänd. Faktalistan själv, får tala.
Återigen, Kent Björk, Håkan Ederlöv och SCA: Varför denna oresonliga hållning?
Lokalbefolkningen motsätter sig inte skogsbruk på Storön. Vad de ber om är en skonsammare form av avverkning.
Deras begäran är rimlig, Storön är deras sociala nyckelbiotop.
Att slutavverka skogen ger enbart förlorare; Storön, allmänningen, lokalbefolkningen och SCA, alla förlorar.
Det visar tidigare erfarenhet. Välj istället en lösning där alla är vinnare.