Insändare: Otrevlig bemötande av läkare

Piteå2006-08-16 00:00
Mamma
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
 Är det meningen att man ska känna sig som en dålig förälder efter ett läkarbesök? För ett par dagar sedan besökte jag vårdcentralen tillsammans med min son på drygt två och ett halvt år. Vi fick träffa en manlig läkare som bemötte mig och min son på ett sätt som jag upplevde väldigt oprofessionellt och kränkande. Det hela började med att min son var lite blyg och inte ville gå in till läkaren. Denne sa då i ganska ovänlig ton: "Ta nu och kom in. Det är ju därför du och mamma är här." Har man någonsin träffat en trotsig tvååring så vet man att det inte är det bästa sättet att få honom att känna sig välkommen.



DÄREFTER SKULLE läkaren titta på min sons ben, och jag skulle precis ta av honom byxorna när min son sa att han ville göra det själv. Läkaren sa då: "Nej, det här går inte. Låt inte din son bestämma över dig. Ta av honom byxorna bara."

När vi sedan diskuterade medicinen som min son skulle få utskriven, sa läkaren: "Det kan vara svårt att ge medicin åt små barn, men det gäller bara att visa vem som bestämmer."

Efter dessa, väldigt oprofessionella uttalanden kände jag mig totalt värdelös som mamma och visste inte vad jag skulle säga. En läkare som jag aldrig förut träffat ger mig råd och förmaningar om hur jag ska handskas med min son, trots att jag gick till vårdcentralen för att få medicinsk hjälp åt honom.

Jag må vara ganska ung, men jag är fullt kapabel till att ta hand om mitt barn! Hade jag behövt råd angående barnuppfostran så hade jag vänt mig till barnavårdscentralen. Där har de åtminstone erfarenhet av barn, och förståelse för att vissa perioder kan vara jobbiga.

Så här i efterhand frågar jag mig vad det var som fick dig att tycka att du hade rätt att säga dessa nedlåtande saker till mig. Var det det faktum att du är man, över 50 år och högt uppsatt inom ditt yrke, medan jag "bara" är kvinna och drygt 20 år?