INSÄNDARE: Nu är det dags för ny ridanläggning

När jag tillträdde som ordförande för Piteå Ridklubb (PRK) 1998 stod det snart klart för mig att anläggningen var i mycket stort behov av en upprustning.
Föreningen hade saknat nödvändiga ekonomiska förutsättningar och år av eftersatt underhåll hade satt sina tydliga spår. Ridklubbens behov av bättre lokaler är alltså inte något som dykt upp hastigt, men frågan om nytt ridhus har utvecklats till alla långbänkars moder.

Piteå Ridklubb är en av många föreningar som på ideell basis försöker tillgodose behovet av meningsfull fritid för kommuninnevånarna.
Det som skiljer PRK från många andra föreningar är bland annat att PRK:s anläggning jämfört med många andra föreningsägda anläggningar är relativt underhållskrävande, att det krävs ständig tillsyn och skötsel av hästarna, sju dagar i veckan året om. Slutligen bedriver PRK en handikappverksamhet. Jag tycker att PRK är en oerhört viktig del av kommunens föreningsliv och alla inblandade gör beundransvärda insatser.

Genom åren har många tyckt till om ridklubbens behov av en ny ridanläggning. Pitholmsprojektet har under alla dessa år svävat som en ande över frågan och effektivt blockerat de initiativ som tagits. Missförstå mig inte.
Jag tycker fortfarande att Pitholmsprojektet i grunden är en bra idé, i linje med energi- och miljösatsningar i Piteå. De teoretiska beivrarna av projektet är också många, men allt för få har visat sig villiga att göra de nödvändiga ekonomiska insatserna för att projektet ska kunna bli verklighet.
I allt det här tycker jag få har försökt sätta sig in i vilka konsekvenser allt som hänt, och inte hänt, runt Pitholmsprojektet har för de som verkligen är berörda, nämligen ridande barn, ungdomar och handikappade i Piteå. För dem har det enda resultatet av Pitholmsprojektet blivit att de har fått stå tillbaka och byggandet av en så välbehövlig ridanläggning har skjutits upp flera år. Föreningens medlemmar och dess styrelse har varit oerhört tålmodiga och fortsatt att driva verksamheten trots undermålig anläggning. Nu tycker jag att de har väntat nog. Det är dags att alla som satsar själ och hjärta i verksamheten ges rimliga förutsättningar. I vissa fall måste man sätta ner foten och ta beslut.
I annat fall är det svårt att framstå som trovärdig i andra saker som man företar sig och de som riskerar tappa tron denna gång är några hundra ungdomar som till största delen är flickor. Gubbarna får ursäkta, det är inte oss det handlar om.

Insändare: Nu är det dags för ny ridanläggning