Norrbottenspolisen behöver ett modernt ledarskap
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Under dåvarande länspolischefen Karl-Bertil Arosenius och Pekka Kairentos tid som operativa chefer över polismyndigheten Norrbotten, svältföddes poliskåren och det moderna ledarskapet lyste med sin frånvaro, skulle man kunna säga, milt uttryckt.
Ledarskapet för dem hade bara ett fokus, nämligen "vi här och ni där" vilket då medförde att poliskåren på ett systematiskt sätt avlövades på den egna förmågan till initiativ.
Den tänkta dialogen eller förhoppning om en sådan, från polispersonalen när olika förslag till verksamhetsförändring kom på tal, slutade i stort sett alltid med att det hela blev en monolog från de operativa cheferna. Syftet med den typen av maktstruktur var tydligt och gick definitivt inte ta miste på, men fick till följd en verksam poliskår utan skaparkreativitet.
Efter att ha tjänstgjort i 34 år som polis i Norrbotten, tjänstledig sedan 2007 för politiska uppdrag har jag under många år varit underställd det omoderna ledarskap Arosenius och Kairento bjudit på.
Jag hoppas att vare sig poliskåren de civilanställda inom myndigheten eller Norrbottens befolkning, någonsin mera skall måsta uppleva en sådan maktstruktur.
Sedan en tid tillbaka skulle det tillsättas en länspolischef till polismyndigheten i Norrbotten. Efter långvarig procedur kom ett förslag på en person, där polisföreningen och övriga var överens. Tiden gick och så plötsligt kom ett besked från Rikspolisstyrelsen (RPS), "den personen har inte vår profil" punkt slut. Jag följde med stort intresse justitieminister Beatrice Ask när hon klart och tydligt efterfrågade ett "modernt ledarskap" inom RPS.
Det fick till följd att rikspolischefen Stefan Strömberg fick lämna sin post. Detta initiativ från justitieministern "orsak och verkan" har gett en tydlig signal till ledamöterna i polisstyrelsen att föreslå en länspolischef som har förmågan att genomföra ett modernt ledarskap. Det har Norrbotten för länge sedan gjort sig förtjänt av.
Därför är valet från min sida sett enkelt, Håkan Karlsson. Med en sådan person vid rodret har vi allt att vinna och ingenting att förlora.
Det enda vi har att förlora, är den gamla förlegade ledarstilen, en ledarstil utan samverkan utan medverkan. Men den förlusten bär jag med glädje!