Lever Sveaskog upp till sitt ansvar i skogen?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Bolaget hjälper skogsägarna med att administrera FSC-certifieringen och sköter i praktiken även mycket av själva skogsbruket, bland annat slutavverkningar.
Lever Sveaskog upp till sitt ansvar som huvudman? Ett exempel från södra Norrbotten får ge svaret på frågan.
I oktober/november 2005 slutavverkade Sveaskog cirka 20-25 hektar skog i Piteå kommun för en privat skogsägare som låtit FSC-certifiera sitt skogsbruk 2002 med Sveaskog som huvudman.
Skogen som höggs var en virkesrik kontinuitetsskog med ålder kring 120 år. Det fanns gott om grovstammiga tallar. Trots detta sparades nästan inga sådana träd.
Det fanns heller inga grova högstubbar av tall på hygget, bara glest ställda av björk och gran, de flesta klena.
Flera naturvärdesträd hade avverkats och kunde återfinnas i virkesstaplarna eller som stubbar.
Det största mätte 65 centimeter i diameter, en önsketall för spillkråka att hugga sitt bohål i. En enda grupp med grova tallar hade sparats i utkanten av hygget, nära spillkråkstallen. Alla andra sparade grupper, som var påfallande glest ställda, bestod mest av klena ungträd. De grova träden låg i virkesstaplarna.
Har Sveaskog följt FSC och sin egen policy på detta hygge? Har bolaget levt upp till sitt ansvar som huvudman?
Mindre skogsägare som FSC-certifierat sitt skogsbruk har gjort detta med naturvård som syfte, inte av ekonomiska skäl. I annat fall skulle det räcka med att följa skogsvårdslagen. Detta vet Sveaskog.
Ändå hugger bolaget naturvärdesträd, sparar bara klena ungträd i grupperna, som man dessutom ställer alltför glest, och tänjer FSC-reglerna till det yttersta.
Allt på grund av snikenhet efter virke. Sveaskogs hantering av sitt huvudmannaskap är ett svek, markägaren har satt räven att vakta hönsen.
Såväl certifierare som FSC-rådet bör göra Sveaskog uppmärksam på det ansvar som ett huvudmannaskap för FSC-certifiering innebär.
Vi kan återigen konstatera att den gamla, så förödande Assi-kulturen behåller sitt grepp och fortfarande är väl företrädd inom Sveaskog i norra Sverige. Vad ämnar ledningen göra för att få slut på detta missförhållande?