Jakarna i Altersbruk

Piteå2006-02-11 00:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
 Det enda yttrande jag fått läsa är det papper som PT:s journalist hade med sig när denne dök upp hos mig. Min tolkning av innehållet är inte densamma som Åsa Wikmans och Ulf Isakssons. Förhoppningsvis får jag detta yttrande tillsänt mig någon gång. Jag tolkar innehållet som att djurskyddsmyndigheten ger mig sitt stöd.



DJURSKYDDSMYNDIGHETEN skriver på sin webbplats bland annat följande: "Djurskyddslagstiftningen syftar till en högre välfärdsnivå för djuren än frånvaro av sjukdom. Utedrift är i allmänhet positivt för de flesta djur. Djuren har större möjlighet att bete sig naturligt och de är ofta friskare än uppstallade djur. Det är möjligt att få dispens från ligghallskravet om djuren kan få ett fullgott skydd från väder och vind samt en torr och ren liggplats på annat sätt än genom ligghall. En mycket tät barrskog i kuperad terräng eller skyddande klippformationer skulle kunna fungera som väderskydd motsvarande en ligghall."

Förutom den kuperade terrängen med skog etcetera har mina djur tillgång till tre lador plus en hel ladugård som tidigare rymde över 20 mjölkkor. Åsa W vinklar verkligheten på sitt sätt "Det räcker inte med att ha en lada, säger hon". Ulf I är snäppet värre: "De måste i så fall hoppa över ett stängsel" för att ta sig in i ladugården. Det finns inte och har aldrig funnits något stängsel som hindrar djuren att när de vill gå in.



MINA DJUR har fri möjlighet att välja om de vill ligga under en gran, ligga på snön, gå in i en lada eller gå in i ladugården där det alltid finns fri tillgång till hö och rejält med spån på liggplatserna. Det här är också väl kända fakta av alla.

Vid inspektionen höst/vinter 2005 vägrade nämnda personer att gå till djuren, de vägrade besiktiga ladorna och med största svårighet fick jag dom att gå in i ladugården. Året innan ville jag visa hur jag lagt ut halm under granar i tät granskog (enligt Djurskyddsmyndighetens anvisningar). Vi gick cirka 15 meter på en väg och träffade på en ko. Sedan tyckte inspektören att hon hade sett tillräckligt och ville inte gå längre.

Alla djurägare får betala en årlig kommunal tillsynsavgift. Avgiften är nu närmare 1 000 kronor per år. Betalar jag en årlig avgift så skall de göra något för dessa pengar. Jag har därför varje år fått kräva att inspektör kommer ut och inspekterar djur och stallar.



UTGÅNGEN i det här ärendet är given. Man kommer fortsätta skicka mig märkliga frågor där jag avkrävs svar som "hur jag kan garantera och övervaka att en kalv som diar sin mor en varm sommardag dricker tillräckligt med vatten när djuren vistas i skogen". Eftersom det inte är min uppgift att ge elementär baskunskap som att diande kalvar överhuvudtaget inte dricker vatten så kommer jag fortsätta vägra svara på dessa idiotiska frågor.

Som alltid har gällt är att vem som helst är välkommen att när som helst komma ut och besiktiga stallar, djur och skog.

Läs mer om