Jag försvarar inte självmordsbomber
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det är en slutledningsförmåga som osökt för tanken till mitt tidigare påstående om hur praktiskt det är med blinda hål i huvudet.
FN HAR i ett otal resolutioner fördömt Israels ockupation av Västbanken, Gaza och östra Jerusalem. Det är således hög tid att även Israelvännerna tar sig an denna centrala fråga.
När ska Israel utrymma de illegala bosättningarna och återlämna den stulna marken? Eller är det kanske de bibliska myterna/sionistiska drömmarna om ett Stor-Israel som skymmer sikten?
På M. Svenssons första fråga svarar jag "Nej, jag tycker inte att Israel ska få leva ostört i sitt lilla land".
Inte så länge landet tillåts stjäla land och förtrycka folk i sken av att "vi måste försvara oss mot araberna".
Receptet är en internationell bojkott som leder till en rättvis fred och på sikt försoning.
NEJ, JAG försvarar inte självmordsbomber, men jag förstår att desperata handlingar föds ur förtvivlan och hopplöshet. (Läs den judiske författaren Amos Oz).
För övrigt kan jag meddela Svensson med flera att om någon kom till min gård och beslagtog två tredjedelar av marken, förstörde mitt jordgubbsland och schaktade bort mitt hus med förevändning att deras förfäder bott där för två tusen år sedan så skulle jag bli väldigt mörk i sinnet.
Slutligen står jag fast vid att Berggrens/Sundströms propagandistiska historiesyn, blinda nutidsorientering och reservationslösa stöd till Israels härjningar är att betrakta som extremism.