Har allt förnuft försvunnit?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Man har hört och läst den ena partens uppfattning, och på basis av detta har man sin uppfattning klar, motparten skall schavottera. I arbetslivet, i dag, är detta naturligtvis en alltför lättvindlig ståndpunkt.
I en intressekonflikt finns minst två parter där oftast facket även finns med, och i det allra flesta fall kan man lösa det med förhandlingar.
Jag har under åren 1985-98 tjänstgjort som kyrkokamrer i församlingen och har därmed åtminstone den kunskapen att valda ombud i kyrkofullmäktige, samt naturligtvis även kyrkoherdar, alla på sitt sätt har församlingens väl som riktmärke. Uti från mitt perspektiv har jag svårt att förstå att man har kunnat vara kvar i en tjänst under sex och ett halvt år under ständig mobbning, samt att man när man då söker, och får, en eftertraktat arbete någon annanstans, med under uppsägningstiden bibehållen arbetsfri lön, inte skall acceptera detta det är för mig en gåta.
Jag tror mig kunna konstatera att om en liknande "konflikt" hade uppstått i ett Aktiebolag eller till och med i en kommun skulle en liknande smutskastning mot ledningen aldrig ha förekommit. Kyrkan har kanske en särställning, men när man skriver citat: "Rådets ordförande och vice ordförande viftar på svansen, rädd om sin prestige, sitt väl tilltagna arvode och att stöta sig med kyrkoherden samt att rådets medlemmar är trogna ja-sägare och rädda att stöta sig med trojkan" då har allt förnuft försvunnit.