Framgångsrecept för underklassen
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Lars Häggström framhåller kollektivet i sin betraktelse om hur skolan skall kunna vara en bra arbetsplats för alla som har skolan som sin arbetsplats. När skolans elever sedan kommer ut i lönearbetet kommer moderaternas tillämpade ideologi att verka, att ta för sig och se andra människor som tävlingsmotståndare, bli så rik som möjligt för att åtnjuta moderatregeringens förmånliga skattenormer.
Att läsa opportunistiska texter av moderater i skilda frågor, för att framställa moderat praktik som attraktivt i ett kortsiktigt perspektiv, är inte ovanligt. Auktoritära idebärare har lång vana att dupera väljare.
Hockeysport är i motsats till skolarbete inte att arbeta demokratiskt, där är det klar ledardiktat som gäller och drömmen för många utövare av sporten är att bli slav i Nordamerika. Visionen att gå i skolan är att bli en tänkande självständig människa med bibehållen fantasi med ifrågasättande av krypande manövrar i syfte att försvaga demokratin.
I "världens renaste diktatur" Singapore finns ett stort problem, hur få de förtryckta studenterna att bli kreativa? Tror svenska experter varit där och konsulterat för att få lydiga
skolelever till fantasibärare. Detsamma gäller i Kina och så har det varit i Japan.
Att som Lars Häggström förespråka, en kultur för underklassen och en annan för överklassens rika barn i sina privilegieskolor är klassisk moderatpolitisk tillämpning av elitideologi som inte skiljer sig så mycket från andra hierarkisk strukturerade samhällen. Lars Häggström skriver inte om privilegieskolor, men i moderaternas version och praktik om att den starke har rätt, gäller det att eliten distanserar sig i en pedagogik där inte kollektivet är bärande.
Klart att skolan med hela sin bredd av eget liv och alla intryck som var och en av dess medarbetare bär med sig är en brokig verklighet, men inte behöver den vara bråkig. Världen i dag här och långt borta bär inte lugnet som förebild, inte heller konkurrenssamhället som mer och mer ekonomiserats där egoismen hyllas på solidari-tetens bekostnad. Vilken motivation skall jag som elev bära i mitt skolarbete för tilltron på en framtid i en värld som behöver mig?
Frihet förutsätter tillit och förankring till människor som inte hela tiden skall konkurrera om allt. Demokratin vilar på solidaritet och att inga eliter tar sig rättigheter över majoriteter.
Det var några år sedan människorna slogs mot moderaterna för att genomföra rösträtten, nu verkar det vara dags att slåss mot girigheten och elitismen.