Om man avser en sammanslagning av flera, upp till sex avdelningar eller barngrupper till storavdelningar med gemensamma utrymmen där barn och personal blandas, så inser var och en att detta är förkastligt. Det enskilda barnet blir osynligt i vimlet, stressen ökar och pedagogisk verksamhet värd namnet omöjliggörs. Sådana förskoleenheter är inte aktuella i Piteå.
Men det är inte heller acceptabelt med alltför många "vanliga" förskoleavdelningar under samma tak om man inte avgränsar verksamheterna. Vinsten av att kunna samnyttja lokaler och personal väger inte upp förlusterna i välbefinnande och pedagogik. Barnperspektivet kan gå förlorat. Förskolan vid Roknäsgården med sina fem avdelningar har fungerat beroende på att verksamheten kan separeras.
Lokalerna hålls isär liksom lekytorna utomhus. Ideer som lanserats om ett "stordagis" vid Sjulnässkolan som led i strukturplan -08 är dock illavarslande, eftersom separering blir svårare att genomföra. Också omskrivna Krumeluren i Bergsviken har betecknats som ett "stordagis". Det består av tre förskoleavdelningar med fyra så kallade hemvisten. Här har personalen lyckats organisera verksamheten så att fördelarna med samlokaliseringen verkar överväga.
Hur lyckad en samordning av fyra dagisavdelningar till Furubergsskolan skulle bli beror bland annat på om lokalerna går att anpassa till de krav som en ny verksamhet ställer. Varje form av stordrift måste avvisas. Med tanke på hur jobbigt många småbarnsföräldrar har det med sitt "livspussel" är det nödvändigt att också ta stor hänsyn till reseavstånd. Det vill säga var brukarna bor och arbetar i förhållande till sin barnomsorg. Ur den aspekten kan en förskolelokalisering som granne med Pitholmsskolan inte vara optimal. Fler avigsidor med liggande förslag verkar finnas. Som representant för ett litet, alltför litet, parti i barn- och utbildningsnämnden kan jag tyvärr inte stoppa en process även om den verkar tvivelaktig. Jag kan däremot lova att noga följa utvecklingen och argumentera för en lösning till barnens bästa.