Förtroende och förakt
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Tänk att inte ha betalat sina räkningar och samtidigt veta att jag inte krävt mig själv för att jag inte betalt dem. Visst låter det ganska konstigt, eller hur? Och eftersom denna person nu är så duktig så har en annan kommun så gärna velat ha hans tjänster eftersom han är så duktig med ekonomi.
Men på vilket sätt ger ett sådant sätt att bete sig någon grund för förtroende, utan bygger det inte istället på föraktet för politiker och tjänstemän?
Kommer det dessutom att öka risken för minskade intäkter för barnomsorgen och sämre kravrutiner i den nya kommunen där han kommer att arbeta?
Samma sak gäller en annan tjänst på chefsnivå där rekryteringen skedde genom att man inte annonserade ut tjänsten på riksnivå vilket vore det normala eftersom det handlar den högsta tjänsten inom kommunen. Nej, istället ville man absolut ha denna person så annonseringen skedde lokalt. På detta sätt så slapp man ju den uppslitande konkurrensen från de kompetenta personer som eventuellt skulle ha sökt tjänsten.
Ibland kan man ju få en vision av att det inte är kompetensen hos en viss person som avgör utan partibokens färg.
Dessutom kan det vara tänkvärt att man i denna specifika kommun hade en chefstjänsteman som gärna ville ha kontroll men utan att behöva förta sig arbetsmässigt vilket gjorde att han skapade en annan chefstjänst åt en underlydande som kunde utföra hans tjänster och hålla koll på de andra cheferna.
Vilket fick till följd att en personalchef och en ekonomichef avgick eftersom de inte gillade den nya organisationsordningen. När sedan kraven och protesterna mot denna nya organisationsordning växte så tog han sin Mats ur skolan och gick i förtida pension. Visst är det tänkvärt det här med förtroende och förakt?