Förstör inte min idyll
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Här gick farfars kossor på bete, det var också just på denna plats som min far och hans syskon badade i det sommarvarma vattnet medan min farmor på samma plats skötte familjens tvätt.
På den så kallade "udden", hade vi ibland vårt gulblåa tält uppsatt, och jag minns hur min far fick något drömskt i blicken när vi pratade om "Holmen".
Tingsholmen var alltså kort och gott det där lilla smultronstället som Gud tillverkade den dag han var på sitt mest soliga humör.
För några dagar sedan styrde jag åter kosan mot "udden", vid Piteälvens strand. Kameran fanns med (som den alltid gör). Men döm om min förargade förvåning när jag i stället för en vacker idyll upptäcker en jättelik sopstation. Åtta till tio sopsäckar låg dumpade och ur de trasiga säckarna hade dess innehåll spridits för vinden. Ingen vacker syn.
Nere vid stranden låg en jättehög av förkolnade brädor som med sin stank absolut inte inbjöd till någon längre vistelse. Om det nu mot förmodan vore så att jag hade ett överdrivet intresse för sopor, skulle jag genast bege mig till närmsta sopstation.
Men nu är mitt intresse åt rakt motsatt håll. Låt för guds skull Tingsholmens prunkande natur förbli så.
Och till den eller de "skräpsabotörer" som känner sig skyldig, ta bort eländet.