För duktig för kyrkan?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Turerna är så märkliga att de borde bli ett fall för arbetsdomstolen. Men nu är skadan redan skedd och makten fick sista ordet. Eller?
Så lättvindigt är det inte att undvika konflikten.
Församlingens förtroendevalda borde vara bekymrade - de sitter faktiskt på demokratiska mandat från väljarna.
Nu tillhör jag sedan länge inte Svenska kyrkan och har därmed avsagt mig det inflytandet.
Men kyrkan är faktiskt mer än att förvalta en religiös tradition. Kyrkan är traditionsbärare (och förhoppningsvis förnyare) av bland annat kyrkomusiken och en viktig del av vårt kulturarv.
Den bör också vara en generös mötesplats för olika slags musikupplevelser. I höstas avslutade jag min 38-åriga tidningsmakarbana på Piteå-Tidningen.
Jag ägnar numera mycken tid åt olika musikprojekt och förundras dagligen vilket fantastiskt rikt utbud av duktiga musiker, utbildade proffs och självlärda amatörer, det finns i Pitebygden.
Det berikar tillvaron oerhört och vittnar om stor kreativitet, det som ger syre åt livslusten. Men kreativiteten har tydligen gränser och kräver offer - om den tar för stort utrymme.
Som före detta redaktionsmedlem kan jag upplysa kyrkorådet att det var inte Kerstin Baldwin själv som beslutade om vad som skulle skrivas om hennes musikaktiviteter i kyrkan.
Det är faktiskt en redaktions självklara rätt att självständigt besluta om vad som ska uppmärksammas i tidningen.
Slutligen en suck: det som nu har hänt - är det uttryck för den omtalade myten om "den goda Piteandan"?