Vi lever i en "gemensam brustenhet" i vårt samhälle, det gäller även pastor Sandström med familj.
Som pastor och själavårdare har jag haft många samtal med både barn och vuxna som står inför, eller upplevt en splittrad familjesituation och i flera fall har jag aktivt medverkat till att skilsmässan ska bli av på grund av rådande omständigheter.
JAG HAR även arbetat aktivt med att försöka förmedla helande, förlåtelse och upprättelse för trasiga relationer och ibland har jag lyckats. Alla människor duger. Homosexuella, pastorer, skilsmässobarn, knarkare, journalister med flera - alla duger lika bra i vårt samhälle och alla är välkomna att dela gemenskapen i Kustkyrkan. Där finns inga krav på att du måste vara en "perfekt renlevnadsmänniska", där finns det gott om "syndare som endast är frälsta av nåd".
Som kristen har jag inget uppdrag ifrån Gud att fördöma , tvärt om. Mina tankar angående "lejonbudskap och vassa klor" finns det däremot en djup hemlighet med.
Min tanke är att kyrkan ska vara ett lejon, men den uppträder allt för ofta som en spinnande huskatt. Låt mig ge några exempel på "lejonkristendom": Vid sekelskiftet och i 1900-talets början var Sverige i kris. Supande och social misär höll på sänka vårt land fullständigt.
När dom katolska prästerna i Polen började högljutt avslöja regimen bakom järnridån, så skapades förutsättningar för en vanlig elektriker att bli president.
Listan kan göras lång av olika exempel på "lejonkristendom" och dess positiva konsekvenser.
Kära vän och skilsmässobarn. Om du blivit sårad av mig och mina vänner i Kustkyrkan för att vi delgett dig vårt månadsblad där min appell om "lejonkristendom" ingår, kan vi bara beklaga att du missförstår och läser in en massa konstiga saker i den som vi definitivt ej står för - men vi säger givetvis ett förlåt.