Det är "tuff kärlek" som gäller nu
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag möttes själv av beskedet som ingen förälder vill höra men som jag ändå anat så länge: min pojke knarkar!
DET VAR just ilskan, inte mot pojken men mot vad han höll på med, som fick mig att agera. Må dåligt, helt urkasst av oro, ångest, skam och skuld hade jag gjort så länge nu. Var finns hjälp? Visst, jag hade spanat in den lilla annonsen FMN - "Mitt barn knarkar inte, goda råd av föräldrar som hade fel" hade rivit ut den men det var dr Phil som fick mig att ringa.
Hjälp fick jag, inte som löste alla problem, men hjälp till självhjälp. En insikt av vad jag ska göra och vad samhället: skolan, soc., polis med flera får ta tag i. Nu handlade det inte bara om ett problem inom familjen, nu måste vi alla hjälpas åt. Samarbetet är inte lätt men desto viktigare. Det handlar om att bilda ett nätverk, som gör det svårt att knarka.
Mitt barn är unikt men drogen och drogbeteendet är så lika att det går att lägga karbonpapper mellan de olika fallen. De är så uppslukade av den att allt annat får ge vika. Det går inte att köpslå med dem utan nu är det "tuff kärlek" som gäller.
VI KAN INTE sluta knarka åt våra barn men vi kan låta dem ta konsekvenserna av det. De flesta slutar när det med deras mått finns tillräcklig anledning. Det är här vi kan göra något. Ju fortare vi reagerar och handlar, desto snabbare kommer resultaten.
Den som drogar flyr in i "drogvärlden", så en överdos är oftast en misslyckad dosering inte självmord.
Vändpunkten kom - min pojke sökte behandling. I dag studerar han och kämpar med att ta igen det han förlorat i drogens spår. Vägen är inte lätt men det går. Själv jobbar jag vidare inom FMN för att stödja och hjälpa andra och under tiden tillfrisknar jag själv. Du förälder/anhörig som har drogen som familjemedlem - sök hjälp. FMN - en grupp föräldrar som vet hur det är, finns för dig. Ring: 070-532 33 03.