Bränder gör fågellivet rikare
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Flera av läsarna har säkert lagt märke till att det kan komma hästmyror flygande när man sitter vid sin kaffeeld i skogen. De känner röklukten på långt avstånd och gillar skogsbränder. Hästmyrorna gnager ut sina bon i gamla, skadade träd, ofta granar. Sådana träd blir sedan spillkråkornas favorittillhåll när de söker föda. Stora, utmejslade hål i gammelgranarna visar var hästmyrorna hållit till.
Enligt FSC-reglerna för skogscertifiering förpliktar sig skogsbolagen att bränna en viss areal skog varje år. Avsikten med bränderna är bland annat att få mer död ved i skogen. Det gynnar många arter, inte bara fåglar. Därför är det ur biologisk synpunkt viktigt att kravet på naturvårdsbränning finns med i FSC-standarden.
För att efterlikna naturliga bränder borde naturvårdsbränningen göras utan att skogen först avverkas. Man kan tro att så sker när man läser artikeln i PT, citat: "Uppemot 4000 hektar skog bränns varje år".
Men det är inte skog man bränner, utan endast hyggesrester efter att skogen slutavverkats innan. Faktum är att jag själv hittills inte sett en enda naturvårdsbränd skog på till exempel Sveaskogs marker i södra Norrbotten. Däremot finns det ett antal brända hyggen. De gör antagligen viss nytta ur naturvårdssynpunkt, men har inte alls samma biologiska effekt som bränd skog. Som åtgärden nu fungerar är det arealkravet som styr och inte brandberoende arters behov.
Den som är intresserad av frågan kan med fördel läsa vad vår kanske främste forskare på området Lars-Ove Wikars har att säga om saken.
Det finns naturligtvis en del problem förknippade med naturvårdsbränning. Den är kostsam och blir ännu kostsammare om en större andel träd skall lämnas kvar. Visst gör bränning fågellivet gott, men den bör inte utföras på sommaren under fåglarnas häckningstid, vilket tyvärr ofta sker nu.
Det är bra att vi börjat med naturvårdsbränning, den behövs. Ett hundratal arter, mest insekter och svampar men även fåglar är beroende av skogsbränder. Men bränningen måste ha bra kvalitet.
Studier av Lars-Ove Wikars har visat att hälften av bränningarna ur naturvårdssynpunkt är så dåliga att nyttan kan ifrågasättas.
Orsaken är att man fokuserat mer på areal än kvalitet. Därför är det angeläget att målsättningen varje gång definieras och sedan följs upp, detta även med tanke på kostnaderna för bränningen.
Vi får inte riskera att naturvårdsbränningen börjar ifrågasättas, det vore katastrofalt för många brandberoende arter.
Därför, alla FSC-certifierade skogsbolag: Det är kvalitet som gäller inte bara areal.