Besparingar inom äldreomsorgen
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det finns ju egentligen ingen risk att det inte kommer att ske utan det kommer att innebära att vården långsamt omvandlas till förvaring av våra gamla i väntan på döden.
Med vilken rätt tar vi hand om våra gamla på detta sätt, har inte de som släpat hela sitt liv rätt till ett värdigare liv när han/hon befinner sig i livets slutskede?
Problemet är ju att verksamheten skall bedrivas med skattemedel och skattemedel är en bristvara. Politikerna måste ju fatta beslut efter den penningpung som faktiskt finns och inte en tänkt sådan.
Samtidigt har staten via alliansregeringen bland annat sett till att kommunerna fått det ännu sämre genom att förändra i sjukförsäkringssystemen vilket gör att kostnaden för försörjningsstöden ökar, dessutom har en frysning av statsbidragen skett.
Men det finns egentligen två sätt att lösa problemet och den ena är att höja kommunalskatten. Effekten i Älvsbyns fall med en höjning på en krona skulle innebära cirka 13-14 miljoner kronor i ökade skatteintäkter beroende på befolkningsutvecklingen.
Det andra sättet som ur rättvisesynpunkt är att föredra är ett ökat stöd från staten eftersom de pådyvlat ytterligare kostnader på kommunerna.
Under tiden så förstår jag brukarna, de anhöriga samt personalens frustation över en ohållbar situation.