Innan ni påpekar att det är ett litet, oviktigt problem i jämförelse med att folk dör och företag går i konkurs vill jag säga att vi vet om det. Absolut finns det viktigare saker att prioritera, men faktum kvarstår. För alla oss som går tredje året på gymnasiet är studenten just nu det viktigaste i livet. Många av oss har redan spenderat tusentals kronor på studentkläder, balklänningar och studentmössor som nu kanske blir helt värdelösa. Jag kan inte räkna på en hand hur många gånger jag gråtit av oro inför studenten.
Vi har kämpat oss igenom sex terminer och många av oss har längtat efter studenten i flera år. I slutet av gymnasiet ser många elever studentdagen som en morot som får dem att orka fortsätta kämpa. Speciellt nu när distansundervisningen gör att motivationen ligger i botten.
Att dessutom läsa att studentexamen och bal eventuellt ställs in, får oss att knappt orka plugga längre. Vi frågar oss själva om det ens är värt det? Vi har det nog tufft med inställda högskole- och nationellaprov som för många begränsar chansen att plugga vidare samtidigt som det också blir svårare att få jobb.
Klart att åtgärder måste vidtas för att skydda så många som möjligt i samhället. Men vi längtar efter att få springa ut och bli firade för det hårda jobb vi lagt ner. Detta är av prioritet, precis som de har varit för avgångsklasserna före oss.
Vi förväntar oss att de som beslutar om detta i vår kommun gör sitt yttersta för att kunna genomföra ett studentfirande i den mån det är möjligt. Kanske hade man kunnat dela upp examen på flera dagar, för att minska antalet elever och besökare.
Många med mig skulle hellre springa ut en annan dag än att inte få springa ut alls. Vi vill hålla vår mössa i handen och känna att vi gjorde det. Jag hoppas för vår skull att det blir så.