Om du inte vet, läs veterinär Lina Gustavssons bok: ”Rapport från ett slakteri: En veterinärs berättelse”. Vilken skräck det är för de individer som hamnar där, de är ofta bara bebisar som tagits ifrån sin mamma. Hur bra de än kan ha haft det på bondgården där de fötts upp (tyvärr har de flesta fötts upp i stordrift under vidriga förhållanden), så måste de ändå gå igenom det helvete som det är att hamna på slakteriet. Kanske en lång transport i trånga, varma utrymmen innan de kommer fram till slutstationen. Påminner något om de människor som lastades in i godsvagnar och fraktades till dödsläger.
Hur känns det för bonden som ”Älskar sina djur” att skicka dem till detta hemska? Det finns många djurbönder som har insett vilken grym verksamhet de håller på med och som har övergått till att odla mat till människor i stället för att låta det odlade gå genom djuren för att kunna ätas av människor.
De människor som inte vill bidra till köttindustrin och väljer bort kött men som konsumerar mjölkprodukter, har nog inte tänkt på att de bidrar lika mycket till köttindustrin eftersom det kött som ligger i affärernas kyldiskar till stor del (cirka 60 procent) kommer från uttjänta mjölkkor.