De måste vända på slantarna varje månad året runt för att kunna köpa det allra nödvändigaste. Trots försiktighet räcker inte pensionen till näringsriktig mat, läkarbesök och mediciner. Bara att ta en fika i stan är en utopi.
Efter pandemin, när livet återgår till en vardag, önskar jag att de som sitter med makt och befogenheter ser till att även pensionärer som kämpat ett långt liv ska få en bra levnadsstandard. Att de ska kunna leva sitt liv utan att avstå från det som är livsnödvändigt.
Jag tänker att det behövs en kamp för att få en värdig tid som pensionär. Den måste börja nu – annars väntar livet som fattigpensionär för kommande generationer.