Men efter att vetenskapen hunnit ikapp, börjar nu kritik riktas mot det hela. Framförallt mot metodiken "gender affirmation" som handlar om att bekräfta vederbörandes känsla av att vara född i fel kön.
Av dem som har könsdysfori i dag har uppemot 70 procent även andra diagnoser som autism och schizofreni. För 20 år sedan hade de nekats behandling då de ofta har bristande kognitiv förmåga när det gäller att förstå konsekvenserna av dessa irreversibla behandlingar.
Det är alltså inte helt klart att det rör sig om transsexualism egentligen, utan snarare om autismspektrumtillståndet i sig.
Båda könens maskulina respektive feminina uttryck kan illustreras i normalfördelningskurvor. Analys visar att det finns cirka 30 procent överlappning mellan könens maskulina/feminina uttryck.
Det är sant att det finns faktorer hos transpersoner i form av det motsatta könets hjärnstrukturer, men detta betyder inte att personer med motsatta könets neurologiska strukturer är född i fel kön.
Med andra ord – bara för att en person är född med två X-kromosomer och råkar vara maskulin ger det inga bevis på att det biologiska slagit slint. Det indikerar snarare att individen befinner sig i andra eller tredje standardavvikelsen för sitt biologiska köns maskulina uttryck. Personlighet och beteende definierar inte någons kön.
I de flesta fall är det som nu kallas ”könsidentitet” sannolikt en självbedömning av ens stereotypiska grad av ”maskulinitet” eller ”femininitet”, och är felaktigt sammanflätat med biologiskt kön. Denna sammanflätning härrör från ett kulturellt misslyckande att förstå den breda fördelningen av personligheter och preferenser inom kön och överlappningen mellan könen. Enligt en studie från 2016 är de flesta fallen av könsdysfori starkt associerat med homo/bisexulla utfall, där könsdysforin upplöses under/efter puberteten. Metoden ”gender affirmation” gör dock könsdysforin mindre sannolik att upplösas och resulterar ofta i att dessa individer begår irreversibla operationer eller hormonbehandlingar som hindrar hjärnan från sin naturliga utveckling samt resulterar i permanent infertilitet.
Frontalloben i vår hjärna kan likställas med ”beslutsfattarcentrum” och denna inkluderar vår förmåga till omdömes- planerings- och impulskontroll. Denna viktiga del i vår hjärna är färdigutvecklad kring 25 års ålder, för vissa upp emot 30 års ålder. Vad betyder det? Jo, att våra förutsättningar för att ta rationella beslut och föra logiska resonemang med största sannolikhet är bättre när frontalloben är färdigutvecklad och att unga personer är lättare att vilseleda och manipulera. Eller varför inte använda ordet ”indoktrinera”. Detta är fakta. Vetenskapen används till att reda på hur något är, inte hur det borde vara.
HBTQ-rörelsens frammarsch samt genusfältet upprepningar om att kön är socialt konstruerat (och deras nonchalans av biologiskt kön) har förmodligen mycket ansvar i dessa lavinartade ökningar av könsdysfori. Metodiken som förespråkas gentemot dessa individer saknar stöd inom vetenskapen. Att 67 procent av de som väljer att genomföra dessa oåterkalleliga operationerna kommer dessutom med negativa komplikationer och svåra biverkningar (utöver den permanenta steriliteten), påminner oss om en sanning som tycks verkar vara förträngd – det går inte att byta sitt biologiska kön.
Förankra bemötandet i vetenskap, ej i emotionell/ideologisk blindhet.