Naturvårdsverket beviljade jakt/avskjutning av älg inom Bodens kommun under mars och halva april vilket har upprört både jägare och allmänhet. I första hand ur ett etiskt perspektiv. Älgarna är försvagade av en snörik vinter och med långt gångna foster ska de ta sig tillbaka till kalvningslanden. Att i det läget skjuta ett antal djur och i samband med det också stressa de kvarvarande djuren, är något som många ser allvarligt på. Avskjutningen skulle inte heller ge några positiva effekter på de skador som ansökan gällde, vilket gör beslutet än mer upprörande. Glädjande nog valde Länsstyrelsen att avslå frågan om att få nyttja helikopter, drönare och liknande vid jakten.
Det finns saker i detta som är av stor betydelse för den framtida älgförvaltningen. Det gäller framför allt i de norra delarna av landet som har älgar som är utspridda över stora ytor under vår, sommar och höst men samlas på mindre ytor under vintersäsongen. Dessa vinterkoncentrationsområden är ofta väl kända sedan lång tid tillbaka. Områden kan till och med lokaliseras med hjälp av de gamla fångstgropsystemen. Vandringarna är inget nytt fenomen. Att bedriva skogsbruk i dessa områden kommer alltid innebära risk för skador.
I aktuellt område har älgstammen sänkts tydligt det senaste tio åren genom ordinarie jakt. Skadorna minskar också stadigt. Det som är problematiskt är att Naturvårdsverket i sitt beslut ser på skadorna i ett enskilt bestånd och inte på älgförvaltningsområdet som är den nivå som man normalt talar om i älgförvaltningen. Skulle de av Skogsstyrelsen och skogsbruket tolerabla skadenivåer gälla för varje enskilt bestånd, saknas det underlag för att överhuvudtaget hålla en livskraftig älgstam i de norra delarna av landet.
Naturvårdsverket säger att länsstyrelsens beslut bygger på spekulationer, ett sätt att nedvärdera länsstyrelsens lokala och regionala kompetens i frågan. Vi kan konstatera att även Naturvårdsverket spekulerar i sitt beslut och det med en betydligt sämre kunskap om lokala och regionala förhållanden. Att avverka och plantera som om älgar inte fanns i området trots långvarig kunskap om vinterkoncentrationer och sedan anse att skadan inte kan anses som ”normal” risk i ett sådant område är rent ut sagt naivt.
Jägareförbundet framhåller att: Vintersamlingen är sedan länge känd och borde påverka sättet att bedriva skogsbruk. Skadebilden kan därför inte ses som ”onormal” eller överraskande.
Naturvårdsverket avfärdar den lokala myndighetens kompetens alltför lättvindigt. Det minskar möjligheten till en lokal och regional förvaltning. Jägarna har i många år arbetat i nära samråd med markägare och kontinuerligt sänkt älgstammen. Att då köra över jägare och länsstyrelse skapar konflikter som leder till mindre samarbete och ett sämre utgångsläge att nå fastställda planer.