Det är en grå, grå, grå dag för mig idag (torsdag). Det är inte bara vädret som plågar, min fyrfota livskamrat har fått sin dom och för mig och min familj återstår nu bara att fatta det tyngsta beslut man någonsin tar som djurägare – och att ta adjö. Bara att skriva de där orden får det att stockas i halsen och ögonen att tåras, det är så tungt.

Tur då att arbetet finns. Det hjälper mig att skingra tankarna och jag känner att jag faktiskt gör något viktigt, att jag trots allt är bra på det jag gör och att jag kanske bidrar till att göra skillnad.

Jag har kommunicerat med förskolläraren som skrivit veckans kanske viktigaste insändare, den som ligger i topp på Åsiktssidan idag. Jag ville gärna publicera den, men konstaterade att den var nästan dubbelt så lång som insändare får vara nu för tiden – och skribenten, som tecknat ner sina innersta tankar fritt ur hjärtat, ord sprungna ur oro och vanmakt, kunde inte korta ner den.  Istället lämnade hen med varm hand uppdraget till mig...

Och jag tror att jag har lyckats. 4 780 tecken har blivit 2 500 men med, som jag hoppas, budskapet intakt.

Jag skulle nog inte orka med såna textredigeringar varenda eller ens varannan dag, men det känns skönt att den här insändaren gick att rädda och att publicera – för vad är viktigare än våra barn?

Fortsätt skriv! 

Och Trevlig helg, alla.