INSÄNDAREN
Hade köpt biljetter till cirkusföreställningen i Piteå. Det var i första hand för 4-åringen, som hade längtat efter att se clowner med röda näsor och visuella äventyr.
Föreställningen innehöll flera mycket tveksamma inslag. Man sköt med vapen mot en människa, magen öppnades, tarmarna trillade ur, hoppade hopprep med tarmarna och så vidare.
Min 4-åring kunde inte alls förstå vad som pågick och jag som mamma kunde inte heller förklara på ett bra sätt – löste det genom att mitt barn erbjöds mobilen istället för att titta på inslaget i föreställningen.
Andra inslag var sexistiska med artister som såg ut att komma från en kvällsshow för vuxna – inte för barn/familjer.
En kvinna i publiken övertalades, trots att hon sa bestämt NEJ, att komma upp och delta i ett inslag. Publiken hetsades att klappa händerna för att påverka kvinnan. Det var förstås uppgjort i förväg, men vår 4-åring kunde inte alls förstå, eftersom kvinnan sagt NEJ. Vi som föräldrar och förskola försöker hela tiden lära barn att ett nej är ett nej. Trist att motarbetas av en cirkusföreställning.
Nästa år tänker vi: Cirkus? – NEJ TACK!
Besviken mamma
.
SVAR DIREKT
Det är alltid tråkigt att erfara att någon ur publiken är missnöjd med sin upplevelse av våra produktioner. Vi gör sannerligen allt vi kan för att bjuda på en spännande, vacker, rolig och innovativ föreställning, nu mer än någonsin då vi tagit steget till en djurfri cirkus just för att inte riskera att förarga eller såra någon av våra många trogna besökare.
Vad vi däremot inte kan garantera är att vi kommer att leva upp till samtliga era föreställningar om en cirkus för de allra minsta som innehåller exakt på pricken de komponenter som ni har förväntat er och i precis den form ni önskar.
Clownerna med röda näsor är nog så bedårande men kan kanske upplevas som en smula föråldrade av dagens publik, även vi har ju, likt alla andra konstformer, krav på oss att förnyas.
Att kalla våra nummer från Cuba sexistiska för att de har kostymer som formar sig efter deras konturer tyder enbart på en okunskap om akrobatiken och gymnastiken som konst. Akrobater kan helt enkelt inte arbeta i bylsiga kläder som knorvar ihop sig kring knävecken och förhindrar fri rörlighet.
Vi har i år lika många kvinnor som män i ensemblen och är stolta över vårt genustänk. De utdragna tarmar och skottlossningar som författaren av insändaren förfasar sig över är givetvis inget annat än burleska pantomimer i den Commedia dellárte-tradition som roat familjepubliken allt sedan 1500-talet och jag tror knappast att merparten av vår mer kulturellt bevandrade publik blir förfärade av dem.
De är utförda med kärlek och med respekt även till dem som låter sig dras med upp i manegen för att medverka i tokerierna. Författaren poängterar här särskilt att en kvinna tvingades upp i manegen vars ”nej” inte respekterades utan att nämna att även två män utsattes för samma nesliga behandling.
Publikens skratt försäkrar oss om att allt sker inom smakfullhetens gränser. Vore så inte fallet skulle vi förmodligen ha hört något om det från mer än en person av alla de tusentals som besöker oss på varje ort. Vad vi får höra av lovord från vår publik i år saknar motstycket under de 119 år vi berest Sverige från Ystad i söder och Kiruna i norr. Aldrig har vi fått så mycket beröm och aldrig varit så stolta över det arbete vi gör och vår fenomenala personal.
Trolle Rhodin
Cirkusdirektör
Cirkus Brazil Jack