Med anledning av: Mats Anderssons insändare ”Är bristen i vården bara en bluff?”
Jag arbetade inom administrationen för många år sedan och förvånades redan då över att vårdpersonalen inte visste från en månad till en annan om de skulle få förlängda vikariat. Vilka av oss andra anställda skulle kunna leva så, hur bygger man upp sin ekonomi när man lever under sådan osäkerhet?
.
Det stora felet är fackförbunden som inte har tagit tag i denna fråga, utan låter detta få fortsätta.
Glömmer aldrig Kommunal och dess dåvarande ordförande Ylva Thörn när de gick ut i strejk i sina röda jackor: ”Vi tar fighten”. Det dröjde inte förrän ett tvåårsavtal var påskrivet och medlemmarna fick en tusenlapp i månaden, och Ylwa Thörn? Jo hon avgick som ordförande 2010 och kunde kvittera ut en fallskärm som gav henne 70 000 – 80 000 i månaden under några år, visserligen valde Ylva Thörn att kalla det för trygghetsersättning i stället för fallskärm.
Senast jag läste om henne blev hon hösten 2015 utsedd till landshövding i Dalarna. Ingen mer kommentering om den så kallade ”fighten” behövs väl inte?
Men ett stort och varmt tack till alla er undersköterskor och sjuksköterskor som fortfarande kämpar på!