Ytterligare en mörk vecka för Pite älvdals kvinnor

Var är den folkliga ilskan och var är de politiska lösningarna som krävs för att få stopp på mäns våld mot kvinnor?

"Vi behöver stå enade, prata högt och säga att det är nog nu. Inte en kvinna till", skriver insändarskribenten. (Arkivbild)

"Vi behöver stå enade, prata högt och säga att det är nog nu. Inte en kvinna till", skriver insändarskribenten. (Arkivbild)

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Insändare2023-10-03 07:30
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

”Man greps av polis efter våld i nära relation” – PT den 27 september.

”Piteåbon våldtog redlöst berusad kvinna” – PT den 27 september.

”Anmäldes för sexuellt ofredande – köptes ut av kommunen” – PT den 28 september.

”Piteåbo döms till fängelse för grova barnsexbrott” – PT den 23 september.

”Man ströp kvinna och spolade henne med kallvatten” – PT 27 september.

Vi läser i Piteå-tidningen inte mindre än fem rubriker om kvinnor som har utsatts för mäns våld bara under den senaste veckan. Var är den folkliga ilskan och var är de politiska lösningarna som krävs för att få stopp på våldet? 

Mäns våld mot kvinnor, tjejer och barn är Sveriges allvarligaste samhällsproblem. Få kvinnor och tjejer går fria från att under sin livstid utsättas för någon form av våld på grund av sitt kön. Alla tjejer och kvinnor lever i riskzonen och alla som utsätts har en ovillkorlig rätt till stöd och skydd. 

Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, ROKS, har tillsammans med Örebro universitet tagit fram studien "Kvinnors trygghet” som visar på omfattningen av mäns våld mot kvinnor i Sverige. Siffrorna är som väntat mörka, mer än hälften av alla kvinnor i Sverige har utsatts för hot, sexuellt våld eller fysiskt våld. Unga kvinnor är särskilt utsatta. Vi vet också att i genomsnitt 15 kvinnor per år dödas av en man de har en relation till. 

Kvinnojourernas framtid är hotad på grund av både ny lagstiftning som försvårar för ideella organisationer, och på grund av de privata, vinstdrivande alternativen som alltmer förvandlar kvinnors utsatthet till ytterligare en vara på en marknad. Kvinnojourerna, såväl som det offentliga skyddsnätet, behöver mer resurser för att kunna arbeta förebyggande och skyddande. Trots det har vi i dag en underfinansierad välfärd och minskade bidrag till civilsamhället. 

Trots att vi vet allt detta så lyser den politiska beslutsamheten med sin frånvaro. Det som krävs är att ilskan och den politiska viljan som i dag finns när det gäller gängvåldet, också riktas mot det gigantiska samhällsproblemet som mäns våld mot kvinnor är. 

Vi behöver stå enade, prata högt och säga att det är nog nu. Inte en kvinna till.