Vi lever i en märklig tid just nu. Du måste ifrågasätta ditt eget beteende och inte i första hand klaga på andras. Påminn de som kanske glömmer bort det för en stund. Någon kanske råkar stå för nära i dig kön på matbutiken, då är det inte mer än rätt att våga säga till.
Vi har fått restriktioner och det ligger på dig och likaså mig att ta vårt ansvar. Det är inte statsepidemiologen Anders Tegnell eller statsminister Stefan Löfvens fel att du sprang på den där festen eller det där mötet, eller för att du bestämde dig för att skita i restriktionerna. Tänk tanken, var det värt det?
Det krävs sunt förnuft för att tänka till på riktigt nu. Var det verkligen viktigt att gå på den där festen; "jodå, ingen hade ju symptom" så vitt du vet. Plötsligt är du själv drabbad. Efteråt kanske det inte var värt det trots allt. Det kanske inte drabbar dig för att du bestämde dig för att skita i din plikt mot samhället, men någon du älskar kan råka riktigt illa ut.
Jag jobbar själv i en matbutik och jag gör vad jag kan för att förhindra att smittspridningen ökar. Håll avstånd, var noga med handhygien och gör inte saker du som du verkligen inte behöver. Vår vårdpersonal sliter dag som natt för att rädda någon av oss där ute, frågan är hur länge till de kommer härda ut med denna börda?
De sliter sönder sig själva för att de vill finnas där för dig eller hjälpa eller någon till dig närstående. Trots att de verkligen hjälpa känner de sig fortfarande otillräckliga för att de inte hinner. Frågan är vem som ska ta hand om dem när de har slitit sönder sig för vår skull?
Stor eloge till er inom vården, ni gör det så bra just nu och ni förtjänar verkligen en stor löneförhöjning.
Snälla jag ber dig, tänk alltid till en extra gång. Säger det en gång till trots du redan hört det. Håll avstånd, tvätta och sprita dina händer, var hemma vid minsta symptom, resten vet du förmodligen redan.
Kom igen nu! Härda ut och ta ditt ansvar.