Som så många andra gamla institutioner är kyrkan idag utsatt för kritik, även från vår sida, när den i många fall blivit en vänsterpolitisk rörelse där gudsbudskapet fått ge efter för politiska ställningstaganden.
Kritik mot kristenheten är naturligtvis i åtskilliga fall verkligen befogad. Men vi bör heller inte glömma vad kristendomen gett oss. Ser vi oss omkring i världen finns ingen del där vetenskapliga och mänskliga framsteg varit så stora som i den kristna världen och där djur och natur är så väl omhändertagna.
Paradoxalt för många har detta skett tack vare skapelseberättelsen vilken gav Linné och andra, som lärjungen Daniel Sollander från Öjebyn, anledning att utforska Guds verk. Andra samhällsformationer som haft ateismen som byggsten, som kommunismen och nationalsocialismen, har slutat i omänskliga misslyckanden.
En viss tillfredsställelse över vår religion och den kultur den byggt bör vi väl därför ibland få känna, utan att förhäva oss.
Det kristna kulturarvet är djupt rotat i våra traditioner och sedvänjor och ligger till grund för vår rättsuppfattning och lagstiftning. Svenska språket, konsten, litteraturen och filosofin, moralen och musiken är alla starkt färgade av vårt kristna arv. De kristna traditionerna är fortfarande en självklarhet för de flesta även icke troende och verkar som en sammanhållande kraft i vårt samhälle då familjer samlas för att fira jul, påsk, pingst och allhelgonahelgen.
Tradition men också förnyelse, då vi gärna ser exempelvis följande förändringar:
Kyrkans mission behöver stärkas där kristna är utsatta i både Sverige och utomlands.
Kyrkans hållning i migrationfrågan behöver bli mer måttfull, med hjälp på plats.
Kyrkans uppfattning i ett antal andra politiska frågor från gränskontroller och medborgarskap behöver revideras eller lämnas till politiken.
Kyrkan ska vara tydlig i sitt budskap gentemot mer auktoritära religiösa inriktningar vilket knappast varit fallet i fråga om islam.
Kyrkan ska värna om familjen och ansvarsfulla relationer som bygger ett tillitsfullt samhälle.