Ni har lagt ett förslag om att stänga ner den högskoleförberedande och den estetiska spetsutbildning på Strömbackaskolan, som ni även är på väg att klubba igenom. Därför har vi några viktiga frågor och ord till er, för vi unga Piteåbor har fått nog!
Vi är unga kvinnor som med mod och framtidstro vill göra våra röster hörda och stoppa nedläggningsprocessen.
Vi såg framemot dessa tre fartfyllda och roliga år, men även att få inspirera andra att söka, de som inte vågar på grund av fördomar mot vår utbildning, men som har en stark passion för dans.
Dansen kostar men det gör även den psykiska ohälsan.
Psykiska ohälsan som kretsar kring ungdomar och framförallt tjejer i dag är ett växande problem. Därför är dansen en positiv faktor och har en ståndpunkt att kunna jobba med hela människan vilket forskning styrker. Dans ger en otroligt bra stabilitet, både mentalt och fysiskt. Styrka, kondition, balans, teknik och rytm. Men också självkänsla och självförtroende som är så viktigt att ha som människa.
Det är så mycket mer än att komma in i danssalen och bara dansa. Det handlar även om att bli en stark individ och lära sig att uttrycka sig både kroppsligt och verbalt. Lära känna sig själv och sin egen kropp. Utforska sina förmågor inom rörelsekapacitet. Inom dansen tillför man samarbete, kreativt tänkande och vikten att stå upp för sig själv. Att kunna vara stolt för den man är oavsett hur man ser ut. Att våga bjuda på sig själv och inte bry sig vad andra tycker och tänker om en. Det handlar inte om hur duktig man är på att dansa, att man har intresset och den egna viljan är det som räknas.
Det finns en brist på kunskap hos er politiker och skolchef när era argument är pengar och brist på sökande. Ni utger er att vilja och vara en kulturstad, men där ingår dansen. Ni prioriterar dansen långt ned på listan och vi ser ingen som helst kämpaglädje hos er för dansen här i Piteå. Då ställer vi oss frågan, varför? Varför finns engagemang och pengar till annat men inte dansen.
Jag själv fullföljde den yrkesförberedande dansarutbildningen (SvB) här i Piteå. Jag och min dåvarande dansklass gick igenom en nedläggningsprocess i tre års tid, där hopp och glädje försvann. Vi försökte göra de sista åren till de bästa. Men att få den här vågen över sig igen, det finns inga ord för. Att känna sig förminskad i samhället och på något sätt mindre värdig, är det sådant samhälle ni vill åstadkomma?
Dansen, vi, har lika stor rätt att finnas och ta plats. Så det argument ni ger om att dansintresset har minskat är fel. Det räcker nu! Att nervärdera dansen på detta vis, det är inte okej!
Vi vill vädja till er, tänk nu för en sista gång. Är detta rätt val? Är det nyckeln till ett jämlikt samhälle? Handlar precis allt om pengar, eller handlar det om att vara en god förebild för kommande generationer, där vi ska visa vad som är rätt och fel.