Detta drabbar inte bara anställda och de som ska föda barn. Det drabbar oss alla. Därför visar vi på Transportarbetareförbundets avdelning 26 i Norrbotten nu offentlig solidaritet med barnmorskeförbundet, vårdförbundet, kommunal och alla kvinnor som ska föda.
Vi är eller kommer att bli pappor, mammor, far- och morföräldrar och därför tycker vi att det är självklart att man ska ha rätt till en säker och jämlik förlossningsvård i hela länet. Kirunas förlossnings- och BB-avdelning lades ned 2001 och kvinnorna hänvisas till Gällivare. Tolv mil på E10, dödens väg, som vi i Transport länge kämpat för att den ska bli mer trafiksäker för våra medlemmar. Vägarna vår arbetsplats. Vi vill inte möta blivande föräldrar som stressade kör 180 kilometer i timmen.
E10 är en dödens väg i flera bemärkelser. Forskning visar att vid mer än en timmes väg till förlossningen fördubblas risken att barnet inte överlever och vid två timmar till närmaste sjukhus ökar risken för att barnet dör med tio gånger. Under perioden 2010–2017 registrerade Statistiska centralbyrån 17 dödfödda Kirunabarn. Samma siffra för Gällivare är tre döda barn. Det här är skrämmande och sorglig statistik som inte går att ta in utan att få en klump i magen.
De som arbetar med födande är kvinnor – de som föder är kvinnor. Den som inte tror att det här är ett jämställdhetsproblem har fel. Att vara barnmorska är inte ett kall, det är ett yrke. De som jobbar har rätt till en lön som matchar deras ansvar och utbildningsnivå. De har rätt till en rimlig arbetsmiljö både fysiskt och psykiskt. Den arbetsmiljö som råder inom förlossningsvården i Sverige idag är under all kritik. Massuppsägningarna i Stockholm har få missat, men även på Sunderbyns sjukhus i Luleå har 10 procent av barnmorskorna sagt upp sig på grund av missnöje över arbetsmiljö, arbetstider och lön. Vi stöttar dem som protesterar.
Vi i Norrbotten som ger så mycket till Sverige i form av el, stål och andra naturresurser, sviks gång på gång. Våra vägar är grovt eftersatta. Samhällsservice försvinner i allt snabbare takt. Och värst av allt så sviker samhället gång på gång mammor, pappor och de nyfödda barnen – genom prioritera bort förlossningsvård vilket i slutändan leder till att barn som kunde ha räddats dör.
Detta måste upphöra idag. För att det ska ske måste vi organisera oss och kräva vår rätt. Våra barn dör och vi accepterar inte det.