För var rubrik kanske vi suckar, blir bekymrade, förfasas, blir upprörda, tänker att hur svårt kan det vara för människor att följa riktlinjerna, att vara rädda om sig själva men även sina medmänniskor. Alla är överens om att vi måste hjälpas åt för att få bukt med smittspridningen, få ned antalet insjuknade. Vi kanske tänker att ska Covid-19 aldrig försvinna, det har ju pågått så lång tid! Ja, dryga året är ju lång tid!
Sista dagarna har vi även läst flera rubriker om flertalet kvinnor som blivit dödade av män i nära relation, det vill säga make, sambo, pojkvän, före detta make och så vidare. Hur reagerar vi på dessa rubriker? Vi har läst dem förr (tyvärr) så i sak är det inga nya rubriker men hur reagerar just du? Blir du bekymrad, förfasas du? Blir du upprörd? Vi tror du blir det. Frågan är vad du gör åt det? Är det lika självklart att diskutera detta med dina vänner, släkt, bekanta som det är att diskutera Covid-19? Är det lika självklart att tänka att vi alla måste hjälpas åt för att stoppa våld i nära relation, att vi alla har ett ansvar för våra medmänniskor på samma sätt då det gäller våldsutsatthet som vi har då det gäller Covid-19? Att våga fråga, att visa att man bryr sig, att man finns där…hellre en fråga för mycket än en fråga för sent.
För vet ni, våld i nära relation har pågått och pågår sedan länge…långt mer än dryga året som pandemin härjat med oss. Vi måste alla hjälpas åt nu, ta de jobbiga samtalen om taskiga attityder, protestera då det på sändningstid visas övergrepp i diverse dokusåpor med mera, våga säga ifrån!
Det är mycket nu….men tillsammans kan vi alla hjälpas åt!