Insändare: Vi firar en jul på kredit

När jag var barn ägnades julafton till familjen. Till "Kalle Anka" drack vi glögg, julmust och åt pepparkakor. Min mamma lagade en stor festmåltid som vi alla avnjöt tillsammans. Efter middagen öppnade vi julklappar. Det var aldrig julklappar i överdåd. Ett år fick vi ett PlayStation 2 med Tekken. Ett annat år fick vi varsitt Gameboy Color. Det var det våra föräldrar hade råd med.
Jag sparade ihop lite av min veckopeng under ett helt år, för att kunna köpa ett Nintendo DS till min lillasyster.
Nu har jag egna barn och köper det vi har råd med till dem. Presenterna blir dyrare för var år och barnen vet mycket väl att man får skriva en önskelista, men att de inte kan få allt på listan. Jag vill fortfarande att julen ska handla om att vi är tillsammans, som en familj. Att barnen släktingar kommer till dem för att umgås med dem, inte att de kommer för att ge julklappar. Familjen är det centrala, inte julklapparna.

Alla familjer har olika kulturer, traditioner och värderingar. Det ena är inte bättre än det andra. Men att i sociala medier och bland släktingar se hur personer får ångest över att de bara har råd med en julklapp per barn får mig att undra hur vi låtit det gå så långt? Det blir som en trigger- allt på önskelistan måste köpas. Annars är man ingen bra förälder eller släkting. Personer tar till krediter för att vara den som kan pressa in så många klappar som möjligt under julgranen. Det ska vara julklappar i överflöd, annars är inte barnen glada. De ska ha alla skräniga leksaker som går att få tag på, annars är julen förstörd. Samtidigt sitter julklappsmästaren med mobilen i hand under resten av julen.

Är det barnen som satt de här kraven på vuxna?
Jag ser det som högst osannolikt. Barnen blir det vi visar och lär dem. Förra året var det rekordmånga ungdomar som ansökt om skuldsanering, enligt en rapport från Kronofogden. Det kanske inte är så chockerande om man ser hur just jularna ser ut hos en del. Vi lär barn tidigt att de ska få allt de någonsin kan önska sig. Att de till och med har rätt till det. Vuxna tar till lån och krediter för att införskaffa allt orimligt barnen vill ha. Varför skulle de då inte följa i de vuxnas fotspår?