Primärvården i Piteå misslyckas med sitt uppdrag att ge vård som syftar till att nå målet om en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. En vård som ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet, där den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården. Hälso- och sjukvården ska också arbeta för att förebygga ohälsa.
Min fru lever med kronisk sjukdom som kräver medicinering för att hon ska kunna funka någorlunda vettigt. Medicinen är en typ av smärtlindrande läkemedel som omfattas av särskilda regler då det bedöms att den kan missbrukas. Utan sin medicin tar sig min fru inte ur sängen, hon klarar inte att delta i ett normalt samhälls- och familjeliv. Hon klarar inte att studera och arbeta utan den. Det här vet sjukvården om.
Genom åren har sjukvårdskontakterna varit många, tyvärr har de sällan lett till något gott. Snarare tvärtom. Exemplen på dålig eller helt obefintlig dialog och information innan vårdens aktörer är så otroligt många. Flera gånger har läkare velat testa nya mediciner och fasa ut det som fungerar trots att de inte träffat min fru. När hjälp söks så avslutar vården snabbt genom att ta lite prover men när de inte visar några problem så följer man inte upp. När recept ska förnyas krävs att det enbart får finnas två dagars förbrukning kvar trots att handläggningen av receptförnyelse tar upp till fem dagar. Ofta är dessutom bemötande otrevligt och misstänkliggörande.
Varje kontakt med vården som min fru tvingas ta på grund av sin sjukdom är idag något vi fasar för vi vet inte vad som kommer att hända. Kommer medicinen att finnas kvar? Kommer hon få hjälp eller kommer de än en gång dra undan fötterna för henne? Primärvården i Piteå bidrar helt enkelt inte till att stärka min frus hälsa, de skapar i stället oro för en hel familj. De skapar misstro mot den allmänna vården genom att de inte kommunicerar och genom att de inte verkar ta sitt uppdrag på allvar.
Efter att under flera år ha kämpat med att försöka hitta ett sätt att förhålla oss till primärvården oförmåga att möta min frus behov av vård har vi nu på allvar börjat titta på andra vårdgivare i andra delar av landet vilket känns helt knasig, men vad ska vi göra när Piteås hälsocentraler istället för att vara medaktörer för min frus goda hälsa är ett av de största orosmomenten och aktörerna för ohälsa och vanmakt.
Jag förstår att ekonomin är pressad och att kunskapsnivån rörande smärtsjukdomar ibland inte är tillräcklig, men det kan inte vara en ursäkt för att behandla vårdbehövande illa. Både jag och min fru är kapabla människor som är vana vid myndighetskontakter, men vården håller på att slita ut oss.